 |
paradisefound - My Blog
This is Water...
available in: (original) | | | | | | | | |
|
Commencement speech given by David Foster Wallace to the 2005 graduating class at Kenyon College.
I tell myself to read this once a week because I want to become a better person. "There are two things to aim at in life: first, to get what you want and, after that, to enjoy it. Only the wisest of mankind achieve the second." ~Logan P. Smith
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
There are these two young fish swimming along, and they happen to meet an older fish swimming the other way, who nods at them and says, "Morning, boys, how's the water?" And the two young fish swim on for a bit, and then eventually one of them looks over at the other and goes, "What the hell is water?"
If at this moment, you're worried that I plan to present myself here as the wise old fish explaining what water is to you younger fish, please don't be. I am not the wise old fish. The immediate point of the fish story is that the most obvious, ubiquitous, important realities are often the ones that are the hardest to see and talk about. Stated as an English sentence, of course, this is just a banal platitude -- but the fact is that, in the day-to-day trenches of adult existence, banal platitudes can have life-or-death importance. That may sound like hyperbole, or abstract nonsense.
A huge percentage of the stuff that I tend to be automatically certain of is, it turns out, totally wrong and deluded. Here's one example of the utter wrongness of something I tend to be automatically sure of: Everything in my own immediate experience supports my deep belief that I am the absolute center of the universe, the realest, most vivid and important person in existence. We rarely talk about this sort of natural, basic self-centeredness, because it's so socially repulsive, but it's pretty much the same for all of us, deep down. It is our default-setting, hard-wired into our boards at birth. Think about it: There is no experience you've had that you were not at the absolute center of. The world as you experience it is right there in front of you, or behind you, to the left or right of you, on your TV, or your monitor, or whatever. Other people's thoughts and feelings have to be communicated to you somehow, but your own are so immediate, urgent, real -- you get the idea. But please don't worry that I'm getting ready to preach to you about compassion or other-directedness or the so-called "virtues." This is not a matter of virtue -- it's a matter of my choosing to do the work of somehow altering or getting free of my natural, hard-wired default-setting, which is to be deeply and literally self-centered, and to see and interpret everything through this lens of self.
People who can adjust their natural default-setting this way are often described as being "well adjusted," which I suggest to you is not an accidental term.
Given the triumphal academic setting here, an obvious question is how much of this work of adjusting our default-setting involves actual knowledge or intellect. This question gets tricky. Probably the most dangerous thing about college education, at least in my own case, is that it enables my tendency to over-intellectualize stuff, to get lost in abstract arguments inside my head instead of simply paying attention to what's going on right in front of me. Paying attention to what's going on inside me. As I'm sure you guys know by now, it is extremely difficult to stay alert and attentive instead of getting hypnotized by the constant monologue inside your own head. Twenty years after my own graduation, I have come gradually to understand that the liberal-arts cliché about "teaching you how to think" is actually shorthand for a much deeper, more serious idea: "Learning how to think" really means learning how to exercise some control over how and what you think. It means being conscious and aware enough to choose what you pay attention to and to choose how you construct meaning from experience. Because if you cannot exercise this kind of choice in adult life, you will be totally hosed. Think of the old cliché about "the mind being an excellent servant but a terrible master." This, like many clichés, so lame and unexciting on the surface, actually expresses a great and terrible truth. It is not the least bit coincidental that adults who commit suicide with firearms almost always shoot themselves in the head. And the truth is that most of these suicides are actually dead long before they pull the trigger. And I submit that this is what the real, no-bull- value of your liberal-arts education is supposed to be about: How to keep from going through your comfortable, prosperous, respectable adult life dead, unconscious, a slave to your head and to your natural default-setting of being uniquely, completely, imperially alone, day in and day out.
That may sound like hyperbole, or abstract nonsense. So let's get concrete. The plain fact is that you graduating seniors do not yet have any clue what "day in, day out" really means. There happen to be whole large parts of adult American life that nobody talks about in commencement speeches. One such part involves boredom, routine, and petty frustration. The parents and older folks here will know all too well what I'm talking about.
By way of example, let's say it's an average day, and you get up in the morning, go to your challenging job, and you work hard for nine or ten hours, and at the end of the day you're tired, and you're stressed out, and all you want is to go home and have a good supper and maybe unwind for a couple of hours and then hit the rack early because you have to get up the next day and do it all again. But then you remember there's no food at home -- you haven't had time to shop this week, because of your challenging job -- and so now after work you have to get in your car and drive to the supermarket. It's the end of the workday, and the traffic's very bad, so getting to the store takes way longer than it should, and when you finally get there the supermarket is very crowded, because of course it's the time of day when all the other people with jobs also try to squeeze in some grocery shopping, and the store's hideously, fluorescently lit, and infused with soul-killing Muzak or corporate pop, and it's pretty much the last place you want to be, but you can't just get in and quickly out: You have to wander all over the huge, overlit store's crowded aisles to find the stuff you want, and you have to maneuver your junky cart through all these other tired, hurried people with carts, and of course there are also the glacially slow old people and the spacey people and the ADHD kids who all block the aisle and you have to grit your teeth and try to be polite as you ask them to let you by, and eventually, finally, you get all your supper supplies, except now it turns out there aren't enough checkout lanes open even though it's the end-of-the-day-rush, so the checkout line is incredibly long, which is stupid and infuriating, but you can't take your fury out on the frantic lady working the register.
Anyway, you finally get to the checkout line's front, and pay for your food, and wait to get your check or card authenticated by a machine, and then get told to "Have a nice day" in a voice that is the absolute voice of death, and then you have to take your creepy flimsy plastic bags of groceries in your cart through the crowded, bumpy, littery parking lot, and try to load the bags in your car in such a way that everything doesn't fall out of the bags and roll around in the trunk on the way home, and then you have to drive all the way home through slow, heavy, SUV-intensive rush-hour traffic, etcetera, etcetera.
The point is that petty, frustrating crap like this is exactly where the work of choosing comes in.
Because the traffic jams and crowded aisles and long checkout lines give me time to think, and if I don't make a conscious decision about how to think and what to pay attention to, I'm going to be pissed and miserable every time I have to food-shop, because my natural default-setting is the certainty that situations like this are really all about me, about my hungriness and my fatigue and my desire to just get home, and it's going to seem, for all the world, like everybody else is just in my way, and who are all these people in my way? And look at how repulsive most of them are and how stupid and cow-like and dead-eyed and nonhuman they seem here in the checkout line, or at how annoying and rude it is that people are talking loudly on cell phones in the middle of the line, and look at how deeply unfair this is: I've worked really hard all day and I'm starved and tired and I can't even get home to eat and unwind because of all these stupid g-d- people.
Or, of course, if I'm in a more socially conscious form of my default-setting, I can spend time in the end-of-the-day traffic jam being angry and disgusted at all the huge, stupid, lane-blocking SUV's and Hummers and V-12 pickup trucks burning their wasteful, selfish, forty-gallon tanks of gas, and I can dwell on the fact that the patriotic or religious bumper stickers always seem to be on the biggest, most disgustingly selfish vehicles driven by the ugliest, most inconsiderate and aggressive drivers, who are usually talking on cell phones as they cut people off in order to get just twenty stupid feet ahead in a traffic jam, and I can think about how our children's children will despise us for wasting all the future's fuel and probably screwing up the climate, and how spoiled and stupid and disgusting we all are, and how it all just sucks, and so on and so forth...
Look, if I choose to think this way, fine, lots of us do -- except that thinking this way tends to be so easy and automatic it doesn't have to be a choice. Thinking this way is my natural default-setting. It's the automatic, unconscious way that I experience the boring, frustrating, crowded parts of adult life when I'm operating on the automatic, unconscious belief that I am the center of the world and that my immediate needs and feelings are what should determine the world's priorities. The thing is that there are obviously different ways to think about these kinds of situations. In this traffic, all these vehicles stuck and idling in my way: It's not impossible that some of these people in SUV's have been in horrible auto accidents in the past and now find driving so traumatic that their therapist has all but ordered them to get a huge, heavy SUV so they can feel safe enough to drive; or that the Hummer that just cut me off is maybe being driven by a father whose little child is hurt or sick in the seat next to him, and he's trying to rush to the hospital, and he's in a way bigger, more legitimate hurry than I am -- it is actually I who am in his way. Or I can choose to force myself to consider the likelihood that everyone else in the supermarket's checkout line is just as bored and frustrated as I am, and that some of these people probably have much harder, more tedious or painful lives than I do, overall.
Again, please don't think that I'm giving you moral advice, or that I'm saying you're "supposed to" think this way, or that anyone expects you to just automatically do it, because it's hard, it takes will and mental effort, and if you're like me, some days you won't be able to do it, or you just flat-out won't want to. But most days, if you're aware enough to give yourself a choice, you can choose to look differently at this fat, dead-eyed, over-made-lady who just screamed at her little child in the checkout line -- maybe she's not usually like this; maybe she's been up three straight nights holding the hand of her husband who's dying of bone cancer, or maybe this very lady is the low-wage clerk at the Motor Vehicles Dept. who just yesterday helped your spouse resolve a nightmarish red-tape problem through some small act of bureaucratic kindness. Of course, none of this is likely, but it's also not impossible -- it just depends on what you want to consider. If you're automatically sure that you know what reality is and who and what is really important -- if you want to operate on your default-setting -- then you, like me, will not consider possibilities that aren't pointless and annoying. But if you've really learned how to think, how to pay attention, then you will know you have other options. It will actually be within your power to experience a crowded, loud, slow, consumer-hell-type situation as not only meaningful but sacred, on fire with the same force that lit the stars -- compassion, love, the sub-surface unity of all things. Not that that mystical stuff's necessarily true: The only thing that's capital-T True is that you get to decide how you're going to try to see it. You get to consciously decide what has meaning and what doesn't. You get to decide what to worship...
Because here's something else that's true. In the day-to-day trenches of adult life, there is actually no such thing as atheism. There is no such thing as not worshipping. Everybody worships. The only choice we get is what to worship. And an outstanding reason for choosing some sort of God or spiritual-type thing to worship -- be it J.C. or Allah, be it Yahweh or the Wiccan mother-goddess or the Four Noble Truths or some infrangible set of ethical principles -- is that pretty much anything else you worship will eat you alive. If you worship money and things -- if they are where you tap real meaning in life -- then you will never have enough. Never feel you have enough. It's the truth. Worship your own body and beauty and sexual allure and you will always feel ugly, and when time and age start showing, you will die a million deaths before they finally plant you. On one level, we all know this stuff already -- it's been codified as myths, proverbs, clichés, bromides, epigrams, parables: the skeleton of every great story. The trick is keeping the truth up-front in daily consciousness. Worship power -- you will feel weak and afraid, and you will need ever more power over others to keep the fear at bay. Worship your intellect, being seen as smart -- you will end up feeling stupid, a fraud, always on the verge of being found out. And so on.
Look, the insidious thing about these forms of worship is not that they're evil or sinful; it is that they are unconscious. They are default-settings. They're the kind of worship you just gradually slip into, day after day, getting more and more selective about what you see and how you measure value without ever being fully aware that that's what you're doing. And the world will not discourage you from operating on your default-settings, because the world of men and money and power hums along quite nicely on the fuel of fear and contempt and frustration and craving and the worship of self. Our own present culture has harnessed these forces in ways that have yielded extraordinary wealth and comfort and personal freedom. The freedom to be lords of our own tiny skull-sized kingdoms, alone at the center of all creation. This kind of freedom has much to recommend it. But of course there are all different kinds of freedom, and the kind that is most precious you will not hear much talked about in the great outside world of winning and achieving and displaying. The really important kind of freedom involves attention, and awareness, and discipline, and effort, and being able truly to care about other people and to sacrifice for them, over and over, in myriad petty little unsexy ways, every day. That is real freedom. The alternative is unconsciousness, the default-setting, the "rat race" -- the constant gnawing sense of having had and lost some infinite thing.
I know that this stuff probably doesn't sound fun and breezy or grandly inspirational. What it is, so far as I can see, is the truth with a whole lot of rhetorical bullshit pared away. Obviously, you can think of it whatever you wish. But please don't dismiss it as some finger-wagging Dr. Laura sermon. None of this is about morality, or religion, or dogma, or big fancy questions of life after death. The capital-T Truth is about life before death. It is about making it to 30, or maybe 50, without wanting to shoot yourself in the head. It is about simple awareness -- awareness of what is so real and essential, so hidden in plain sight all around us, that we have to keep reminding ourselves, over and over: "This is water, this is water."
It is unimaginably hard to do this, to stay conscious and alive, day in and day out.
C'est l'eau…
Automatically translated into French thanks to WorldLingo
Discours de commencement donné par David Foster Wallace aux 2005 classes recevantes un diplôme à l'université de Kenyon.
Je me dis de lire ceci une fois par semaine parce que je veux devenir une meilleure personne. « Il y a deux choses à viser dans la vie : d'abord, pour l'obtenir ce que vous voulez et, après celui, pour apprécier. Seulement les plus sages de l'humanité réalisent la seconde. « p. ~Logan. Le ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
de Smith
là sont natation de ces deux jeune poissons le long, et ils s'avèrent justement rencontrer un poisson plus ancien nageant l'autre manière, qui incline la tête à eux et indique, « matin, garçons, va comment l'eau ? » Et les deux jeunes poissons nagent dessus pour un peu, et puis par la suite l'un d'entre eux des regards plus d'à l'autre et vont, « sont diable l'eau ? »
Si à ce moment, vous sont inquiétés que je projette présenter moi-même ici en tant que vieil expliquer sage de poissons quelle eau est à toi un plus jeune poisson, veuillez ne pas être. Je ne suis pas le vieux poisson sage. Le point immédiat de l'histoire de poissons est que les réalités les plus évidentes, les plus omniprésentes, importantes sont souvent celles il est la plus difficile de voir et parler que. Indiqué comme phrase anglaise, naturellement, c'est juste une platitude banale -- mais le fait est que, dans les fossés de jour en jour de l'existence d'adulte, les platitudes banales peuvent avoir l'importance de la vie-ou-mort. Cela peut ressembler à de la hyperbole, ou soustrayez le non-sens.
Un pourcentage énorme de la substance dont je tends à être automatiquement certain est, il s'avère, totalement faux et trompé. Voici un exemple de l'inexactitude totale de quelque chose que je tends à être automatiquement sûr de : Tout dans ma propre expérience immédiate soutient ma croyance profonde que je suis le centre absolu de l'univers, le realest, la personne la plus vive et la plus importante en existence. Nous parlons rarement de cette sorte d'égocentrisme normal et de base, parce qu'elle est tellement socialement répulsive, mais elle est jolie le plus ou moins même pour tous les nous, profondément en baisse. Il est notre transférer-réglage, câblé dans nos conseils à la naissance. Pensez cela : Il n'y a aucune expérience que vous avez eue que vous n'étiez pas au centre absolu de. Le monde car vous l'éprouvez est exact là devant toi, ou derrière toi, vers le gauche ou à droite toi, sur votre TV, ou votre moniteur, ou celui qui. Les pensées et les sentiments d'autres doivent être communiqués de façon ou d'autre à toi, mais vos propres sont si immédiates, pressant, vrai -- vous avez l'idée. Mais svp ne vous inquiétez pas que je sois prêt pour prêcher à toi au sujet de la compassion ou des autres-directedness ou prétendues « vertus. » Ce n'est pas une question de vertu -- c'est une question de mon choix pour effectuer le travail de façon ou d'autre du changement ou d'obtenir exempt de mon transférer-réglage normal et câblé, qui est d'être profondément et littéralement égocentrique, et pour voir et interpréter tout par cet objectif d'individu.
Peuplez qui peut ajuster leur normal transférer-plaçant de cette façon est souvent décrit comme étant « ajusté bon, » que je suggère à toi n'est pas une limite accidentelle.
Etant donné l'universitaire triomphal plaçant ici, une question évidente est quelle quantité de ce travail d'ajuster notre transférer-réglage implique la connaissance ou l'intellect réelle. Cette question devient rusée. Probablement la chose la plus dangereuse au sujet de l'éducation d'université, au moins dans mon propre cas, est qu'elle permet ma tendance à au-dessus-intellectualize de la substance, de perdre dans des arguments abstraits à l'intérieur de ma tête au lieu de prêter simplement l'attention à que se passe-t-il juste devant moi. Prêter l'attention à que se passe-t-il à l'intérieur de moi. Car je suis sûr que vous des types savez à ce jour, il est extrêmement difficile de rester alerte et attentif au lieu d'obtenir hypnotisé par l'intérieur constant de monologue votre propre tête. Vingt ans après mon propre repére, je suis venu graduellement pour comprendre que le cliché de libéral-arts au sujet « t'enseignant comment penser » est réellement sténographie pour une idée beaucoup plus profonde et plus sérieuse : La « étude comment penser » signifie vraiment apprendre comment exercer un certain contrôle de la façon dont et de ce que vous pensez. Il signifie se rendre conscient et assez compte choisir à ce que vous payez à attention et pour choisir comment vous construisez la signification de l'expérience. Puisque si vous ne pouvez pas exercer ce genre de choix dans la vie d'adulte, vous serez totalement arrosé au jet. Pensez au vieux cliché « à l'esprit étant un excellent domestique mais un maître terrible. » Ceci, comme beaucoup de clichés, ainsi le boiteux et unexciting sur la surface, exprime réellement une grande et terrible vérité. Il n'est pas le moindre ce coïncident de peu les adultes qui commettent le suicide avec des armes à feu presque toujours pousse eux-mêmes dans la tête. Et la vérité est que la plupart de ces suicides sont réellement mortes longtemps avant qu'elles tirent le déclenchement. Et je soumets qu'est c'au sujet de ce que le vrai, valeur d'aucun-taureau de votre éducation de libéral-arts est censé être : Comment garder de passer par votre vie confortable, prospère, respectable d'adulte morte, sans connaissance, un slave à votre tête et à votre transférer-réglage normal d'être uniquement, complètement, impérial seul, du jour dedans et du jour dehors.
Cela peut ressembler à de la hyperbole, ou soustrayez le non-sens. Ainsi obtenons le béton. Le fait plat est que vous des seniors recevants un diplôme n'avez encore aucun indice ce que « jour dedans, le jour signifie vraiment dehors ». Il s'avèrent justement y avoir de grandes parties entières dont de vie américaine d'adulte personne ne parle dans des discours de commencement. Une telle part implique l'ennui, la routine, et l'anéantissement petit. Les parents et les gens plus âgés ici sauront tous trop bien de ce que je parle.
À titre d'exemple, disons que c'est un jour moyen, et vous vous levez le matin, allez à votre travail provocant, et vous travaillez dur pendant neuf ou dix heures, et à la fin du jour vous êtes fatigué, et vous êtes soumis à une contrainte dehors, et tous que vous voulez doit aller à la maison et dîner bon et peut-être dérouler pour un couple des heures et frapper alors le support tôt parce que vous devez lever le jour suivant et le fait tout encore. Mais alors vous vous rappelez qu'il n'y a aucune nourriture à la maison -- vous n'avez pas eu le temps pour faire des emplettes cette semaine, en raison de votre travail provocant -- et tellement maintenant après travail vous devez obtenir dans votre voiture et conduire au supermarché. Il est la fin du jour ouvrable, et le mauvais du trafic très, ainsi obtenir au chemin de prises de magasin plus long qu'il devrait, et quand vous y arrivez finalement le supermarché est très serré, en raison de cours c'est l'heure quand toutes autres personnes avec les travaux essayent également de serrer dans quelques achats d'épicerie, et le magasin d'une manière affreuse, s'est fluorescently allumé, et a infusé avec l'âme-massacre Muzak ou le bruit de corporation, et il est joli beaucoup le dernier endroit que vous voulez être, mais vous ne pouvez pas simplement entrer et rapidement dehors : Vous devez errer partout l'énorme, les bas-côtés serrés du magasin d'overlit pour trouver la substance que vous voulez, et vous devez manoeuvrer votre chariot junky par tout cet autre fatigué, personnes dépêchées avec des chariots, et naturellement il y a également les personnes âgées glacially lentes et les personnes de spacey et les enfants d'ADHD que tout bloque le bas-côté et vous devez grincer vos dents et essai pour être poli pendant que vous les demandez vous laissez près, et par la suite, en conclusion, vous obtenez tous vos approvisionnements de dîner, excepté maintenant lui s'avère là ne sont pas assez de files d'attente ouvertes quoiqu'il soit extrémité-de-le-jour-se précipitent, ainsi la ligne de contrôle est incroyablement longue, qui est stupide et fâcher, mais toi ne peut pas prendre votre fureur dehors sur la dame effrénée travaillant le registre.
Quoi qu'il en soit, vous obtenez finalement à l'avant de la ligne de contrôle, et payez votre nourriture, et attendez pour obtenir votre contrôle ou carte authentifié par une machine, et puis obtenez dit « avez un beau jour » dans une voix qui est la voix absolue de la mort, et alors vous devez prendre vos sachets en plastique fragiles rampants d'épicerie dans votre chariot par le sort serré, inégal, de littery de stationnement, et l'essai pour charger les sacs dans votre voiture de telle manière que tout ne tombe pas hors des sacs et ne roule pas autour dans le tronc sur le chemin à la maison, et alors vous devez conduire toute maison de manière par la précipiter-heure lente, lourde, SUV-intensive le trafic, etcetera, etcetera.
Le point est celui petit, merde de frustration comme c'est exactement où le travail du choix vient po.
Puisqu'embouteillage et serré bas-côté et long contrôle ligne donnent je temps pour penser, et si je ne prends pas une décision consciente au sujet derrière de la façon penser et ce que pour prêter l'attention, je vais être pissé et malheureux chaque fois que je dois nourriture-faites des emplettes, parce que mon transférer-réglage normal est la certitude que les situations comme ceci sont vraiment tout au sujet de moi, est-ce qu'à son sujet mon hungriness et ma fatigue et mon désir d'obtenir juste à la maison, et va-t-il sembler, pour tout monde, comme tout le monde est autrement juste de ma manière, et à qui sont-elles toutes ces personnes de ma manière ? Et le regard à comme c'est répulsif plus à eux soyez et à la façon dont stupide et vache-comme et mort-observé et non humain ils semblent ici dans la ligne de contrôle, ou à la façon dont ennuyant et grossier c'est que les gens parlent fort sur des téléphones portables au milieu de la ligne, et regardent comment profondément injuste c'est : J'ai travaillé vraiment dur toute la journée et je suis affamé et fatigué et moi ne peut pas même obtenir à la maison de manger et dérouler en raison de toutes ces personnes stupides de g-d-.
Ou, naturellement, si je suis sous une forme plus socialement consciente de mon transférer-réglage, je peux passer le temps dans l'embouteillage d'extrémité-de-le-jour étant fâché et dégoûté à tout énorme, stupide, le ruelle-blocage de SUV et Hummers et camions V-12 brûlant leurs réservoirs inutiles, égoïstes, de quarante-gallon du gaz, et moi peut demeurer sur le fait que les autocollants de butoir patriotiques ou religieux semblent toujours être sur les plus grands, le plus disgustingly égoïstes véhicules conduits par le plus laid, le plus inconsidéré et les conducteurs agressifs, qui parlent habituellement sur des téléphones portables pendant qu'ils coupent des personnes afin d'obtenir juste vingt pieds stupides en avant dans un embouteillage, et je peux penser environ comment les enfants de nos enfants nous dédaigneront pour gaspiller le carburant de tout futur et visser probablement vers le haut du climat, et comment corrompu et stupide et dégoûtant nous tous sommes, et comment il tout juste suce, et ainsi de suite et ainsi de suite…
Regardez, si je choisis de penser de cette façon, l'amende, un bon nombre de nous pour faire -- sauf que la pensée de cette manière tend à être si facile et automatique ce ne doit pas être un choix. La pensée de cette manière est mon transférer-réglage normal. C'est la manière automatique et sans connaissance que j'éprouve l'ennuyeux, frustrant, parties serrées de la vie d'adulte où j'opère sur la croyance automatique et sans connaissance que je suis le centre du monde et que les mes besoins et sentiments immédiats sont ce qui devrait déterminer les priorités du monde. La chose est qu'il y a des manières évidemment différentes de penser à ces genres de situations. Dans ce trafic, tous ces véhicules coincés et tournants au ralenti de ma manière : Il n'est pas impossible que certaines de ces personnes dans SUV ont été dans des accidents automatiques horribles dans le passé et trouvent maintenant conduire si traumatique que leur thérapeute a tout sauf passé commande leur pour obtenir un SUV énorme et lourd ainsi il peut sentir assez en sécurité les conduire ; ou que le Hummer qui me coupent juste peut-être est conduit par un père dont le petit enfant est blessé ou malade dans le siège à côté de lui, et lui essaye de se précipiter à l'hôpital, et il est d'une manière plus grande, une hâte plus légitime que je suis -- c'est réellement moi qui AM de sa manière. Ou je peux choisir de me forcer à considérer la probabilité qui chacun autrement dans la ligne du contrôle du supermarché est juste comme ennuyeux et frustré car je suis, et qu'une partie de ces personnes a probablement beaucoup plus dur, les vies plus pénibles ou plus douloureuses que moi, globalement.
Encore, svp ne pensez pas que je te donne des conseils moraux, ou que je dis que vous « êtes supposé » pensez de cette façon, ou que n'importe qui prévoit vous à juste la font automatiquement, parce qu'il est dur, il prend et effort mental, et si vous êtes comme moi, quelques jours vous ne pourrez pas le faire, ou vous plat-dehors juste ne voudrez pas à. Mais la plupart des jours, si vous vous rendez assez compte pour se donner un choix, vous pouvez choisir de regarder différemment cette graisse, mort-observée, l'au-dessus-faire-dame qui a juste crié à son petit enfant dans la ligne de contrôle -- peut-être elle n'est pas habituellement comme ceci ; peut-être elle a été vers le haut de trois nuits droites tenant la main de son mari qui est mort du cancer d'os, ou peut-être cette dame même est le commis de bas-salaire au service de véhicules à moteur. qui juste a hier aidé votre conjoint à résoudre un problème de service cauchemardesque par un certain petit acte de la bonté bureaucratique. Naturellement, aucune de ceci n'est probable, mais il n'est également pas impossible -- il dépend juste de ce que vous voulez considérer. Si vous êtes automatiquement sûr que vous savez ce qu'est la réalité et qui et ce qui est vraiment important -- si vous voulez opérer votre transférer-réglage -- puis vous, comme moi, ne considérerez pas les possibilités qui ne sont pas injustifiées et ennuyantes. Mais si vous avez vraiment appris comment penser, comment payer l'attention, alors toi saura que vous avez d'autres options. Il sera réellement dans votre puissance d'éprouver serré, fort, lent, consommateur-enfer-type situation comme non seulement signicatif mais sacré, sur le feu avec la même force qui a allumé tient le premier rôle -- compassion, amour, l'unité à fleur de terre de toutes les choses. Pas cela cette substance mystique nécessairement vraie : La seule chose qui est vraie capital-T est que vous obtenez de décider comment vous allez essayer de le voir. Vous obtenez de décider consciemment ce qui a la signification et ce qui pas. Vous obtenez de décider quoi adorer…
Puisque voici autre chose qui est vrai. Dans les fossés de jour en jour de la vie d'adulte, il n'y a réellement aucune une telle chose comme l'athéisme. Il n'y a aucune une telle chose comme n'adorant pas. Tout le monde adore. Est le seul choix que nous obtenons ce qui à adorer. Et une raison exceptionnelle de choisir une certaine sorte de Dieu ou de spirituel-type chose pour adorer -- que ce soit J.C. ou Allah, que ce soit Yahweh ou la mère-déesse de Wiccan ou les quatre vérités nobles ou un certain ensemble incassable de principes moraux -- est c'assez beaucoup de toute autre chose que vous adorez vous mangerez vivant. Si vous adorez l'argent et des choses -- s'ils sont où vous tapez la vraie signification dans la vie -- alors vous n'aurez jamais assez. Ne vous sentez jamais avoir assez. C'est la vérité. Adorez votre propre corps et la beauté et l'attrait sexuel et toi se sentiront toujours laids, et quand le temps et l'âge commencent à montrer, vous mourrez million de décès avant qu'ils vous plantent finalement. À un niveau, nous tous connaissons cette substance déjà -- elle a été codifiée comme mythes, proverbes, clichés, bromures, épigrammes, paraboles : le squelette de chaque grande histoire. The trick is keeping the truth up-front in daily consciousness. Worship power -- you will feel weak and afraid, and you will need ever more power over others to keep the fear at bay. Worship your intellect, being seen as smart -- you will end up feeling stupid, a fraud, always on the verge of being found out. And so on.
Look, the insidious thing about these forms of worship is not that they're evil or sinful; it is that they are unconscious. They are default-settings. They're the kind of worship you just gradually slip into, day after day, getting more and more selective about what you see and how you measure value without ever being fully aware that that's what you're doing. And the world will not discourage you from operating on your default-settings, because the world of men and money and power hums along quite nicely on the fuel of fear and contempt and frustration and craving and the worship of self. Our own present culture has harnessed these forces in ways that have yielded extraordinary wealth and comfort and personal freedom. The freedom to be lords of our own tiny skull-sized kingdoms, alone at the center of all creation. This kind of freedom has much to recommend it. But of course there are all different kinds of freedom, and the kind that is most precious you will not hear much talked about in the great outside world of winning and achieving and displaying. The really important kind of freedom involves attention, and awareness, and discipline, and effort, and being able truly to care about other people and to sacrifice for them, over and over, in myriad petty little unsexy ways, every day. That is real freedom. The alternative is unconsciousness, the default-setting, the "rat race" -- the constant gnawing sense of having had and lost some infinite thing.
I know that this stuff probably doesn't sound fun and breezy or grandly inspirational. What it is, so far as I can see, is the truth with a whole lot of rhetorical bullshit pared away. Obviously, you can think of it whatever you wish. But please don't dismiss it as some finger-wagging Dr. Laura sermon. None of this is about morality, or religion, or dogma, or big fancy questions of life after death. The capital-T Truth is about life before death. It is about making it to 30, or maybe 50, without wanting to shoot yourself in the head. It is about simple awareness -- awareness of what is so real and essential, so hidden in plain sight all around us, that we have to keep reminding ourselves, over and over: "This is water, this is water."
It is unimaginably hard to do this, to stay conscious and alive, day in and day out.
Ésta es agua…
Automatically translated into Spanish thanks to WorldLingo
Discurso del comienzo dado por David Foster Wallace a las 2005 clases que gradúan en la universidad de Kenyon.
Me digo leer esto una vez por semana porque deseo hacer una persona mejor. “Hay dos cosas a tener como objetivo en vida: primero, conseguirlo lo que usted desea y, después de ése, gozar. Solamente el más sabios de la humanidad alcanzan el segundo. “p. ~Logan. El ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
de Smith
allí es natación joven de estos dos pescados adelante, y suceden resolver un pescado más viejo que nada la otra manera, que cabecea en él y dice, “mañana, muchachos, cómo es el agua?” ¿Y los dos pescados jóvenes nadan encendido para un pedacito, y entonces eventual uno de ellos las miradas encima en el otro y van, “qué el infierno son agua? ”
Si en este momento, usted se preocupan a que planee presentar mismo aquí como viejo explicar sabio de los pescados qué agua es a usted un pescado más joven, no esté por favor. No soy el viejo pescado sabio. El punto inmediato de la historia de los pescados es que las realidades más obvias, más ubicuas, importantes son a menudo las que son el más duros de ver y de hablar. Indicado como oración inglesa, por supuesto, esto es justo un tópico banal -- pero el hecho es que, en los fosos cotidianos de la existencia del adulto, los tópicos banales pueden tener importancia de la vida-o-muerte. Eso puede sonar como hyperbole, o abstraiga el absurdo.
Un porcentaje enorme de la materia de la cual tiendo para estar automáticamente seguro soy, resulta, totalmente incorrecto y engañado. Aquí está un ejemplo de la inexactitud completa algo que tiendo para ser automáticamente seguro de: Todo en mi propia experiencia inmediata apoya mi creencia profunda que soy el centro absoluto del universo, el más realest, la persona más viva y más importante de la existencia. Hablamos raramente de esta clase de egocentrismo natural, básico, porque es tan social repulsive, pero es bonita mucho el igual para todos nosotros, profundamente traga. Es el nuestro omitir-fijar, hard-wired en nuestros tableros en el nacimiento. Piense de él: No hay experiencia que usted ha tenido que usted no estaba en el centro absoluto de. El mundo como usted lo experimenta correcto allí delante de usted, o detrás de usted, el al izquierdo o derecho de usted, en su TV, o su monitor, o lo que. Los pensamientos y las sensaciones de la gente tienen que ser comunicados a usted de alguna manera, pero sus los propios son tan inmediatos, urgente, verdadero -- usted consigue la idea. Pero no se preocupe por favor que estoy consiguiendo listo predicar a usted sobre la compasión o las otras-directedness o “virtudes supuestas.” Ésta no es una cuestión de virtud -- es una cuestión de mi elegir hacer el trabajo de alguna manera de alterarse o de conseguir libremente de mi omitir-fijar natural, hard-wired, que es estar profundamente y literalmente egocéntrico, y ver e interpretar todo a través de esta lente del uno mismo.
Pueble quién puede ajustar su natural omitir-fijando esta manera se describe a menudo como siendo “haber ajustado bien,” que sugiero a usted no soy un término accidental.
Dado el ajuste académico triumphal aquí, una pregunta obvia es cuánto de este trabajo de ajustar nuestro omitir-fijar implica conocimiento o intelecto real. Esta pregunta consigue difícil. Probablemente la cosa más peligrosa sobre la educación universitaria, por lo menos en mi propio caso, es que permite mi tendencia sobre-intellectualize a la materia, conseguir perdida en discusiones abstractas dentro de mi cabeza en vez simplemente de prestar la atención a qué va en la derecha delante de mí. Prestando la atención a qué se está encendiendo dentro de mí. Pues soy seguro que usted los individuos sabe ahora, es extremadamente difícil permanecer alerta y atento en vez de conseguir hipnotizado por el interior constante del monólogo su propia cabeza. Veinte años después de mi propia graduación, he venido gradualmente entender que el cliché de los liberal-artes sobre “que usted enseña cómo pensar” es realmente taquigrafía para una idea mucho más profunda, más seria: “Aprender cómo pensar” realmente significa aprender cómo ejercitar un cierto control sobre cómo y lo que usted piensa. Significa estar consciente y bastante enterado elegir a lo que usted paga a atención y elegir cómo usted construye el significado por experiencia. Porque si usted no puede ejercitar esta clase de opción en vida del adulto, le regarán totalmente. Piense en el viejo cliché “de la mente que es un criado excelente pero un amo terrible.” Esto, como muchos clichés, así que la hoja de metal y el unexciting en la superficie, expresa realmente una verdad grande y terrible. No es el menos ese coincidente del pedacito los adultos que confían el suicidio con los armas de fuego casi siempre lanzamiento ellos mismos en la cabeza. Y la verdad es que la mayor parte de estos suicidios son realmente muertos mucho antes tiran del disparador. Y someto que esto es sobre lo que se supone el verdadero, valor del ninguno-toro de su educación de los liberal-artes para estar: Cómo guardar de pasar a través de su vida cómoda, próspera, respetable del adulto muerta, inconsciente, de un esclavo a su cabeza y a su omitir-fijar natural de estar únicamente, totalmente, imperial solo, del día adentro y del día hacia fuera.
Eso puede sonar como hyperbole, o abstraiga el absurdo. Déjenos tan consiguen el concreto. El hecho llano es que usted los seniors que gradúan todavía no tiene ninguna pista qué “día adentro, el día hacia fuera” realmente significa. Suceden ser las partes grandes enteras de vida americana del adulto de que nadie habla en discursos del comienzo. Una tal porción implica el aburrimiento, la rutina, y la frustración pequeña. Los padres y la más vieja gente aquí sabrán todos demasiado bien qué estoy hablando.
A modo de ejemplo, digámoslo es un día medio, y usted se levanta por la mañana, va a su trabajo desafiador, y usted trabaja difícilmente por nueve o diez horas, y en el final del día usted es cansado, y hacia fuera le tensionan, y lo único que usted desea es ir a casa y cenar buen y quizá desenrollar para un par de horas y después golpear el estante temprano porque usted tiene que levantarse el día siguiente y lo hace todo otra vez. Pero entonces usted recuerda que no hay alimento en el país -- usted no ha tenido tiempo para hacer compras esta semana, debido a su trabajo desafiador -- y tan ahora después de trabajo usted tiene que conseguir en su coche y conducir al supermercado. Es el final del día laborable, y el malo del tráfico mismo, así que el conseguir a la manera de las tomas del almacén más larga que debe, y cuando usted finalmente consigue allí el supermercado muy se aprieta, debido a curso es la hora cuando toda la otra gente con trabajos también intenta exprimir en un ciertas compras de la tienda de comestibles, y el almacén horriblemente, fluorescently se encendió, e infundió con la alma-matanza Muzak o el estallido corporativo, y es mucho bonito el lugar pasado que usted desea ser, pero usted no puede apenas conseguir adentro y rápidamente hacia fuera: Usted tiene que vagar por todas partes el enorme, pasillos apretados del almacén del overlit para encontrar la materia que usted desea, y usted tiene que maniobrar su carro junky con todo este otro cansado, gente apresurada con los carros, y por supuesto hay también la vieja gente glacially lenta y la gente del spacey y los cabritos de ADHD que todo bloquea el pasillo y usted tiene que cerrar fuertemente sus dientes e intento para ser cortés mientras que usted los pide le deja cerca, y eventual, finalmente, usted consigue todas sus fuentes de la cena, excepto ahora él resulta allí no son bastantes carriles de comprobación abiertos aun cuando él es extremo-de--día-acometen, así que la línea de la comprobación es increíblemente larga, que es estúpida y el enfurecerse, sino usted no puede tomar su furia hacia fuera en la señora frenética que trabaja el registro.
De todas formas, usted finalmente consigue al frente de la línea de la comprobación, y paga su alimento, y espera para conseguir su cheque o tarjeta authenticado por una máquina, y después consigue dicho “tiene un día agradable” en una voz que sea la voz absoluta de la muerte, y entonces usted tiene que tomar sus bolsos plásticos débiles espeluznantes de la tienda de comestibles en su carro con la porción del estacionamiento, y el intento apretada, desigual, del littery para cargar los bolsos en su coche de una manera tal que todo no se caiga de los bolsos y no ruede alrededor en el tronco en la manera a casa, y entonces usted tiene que conducir hasta el final a casa con tráfico lento, pesado, SUV-intensivo de la acometer-hora, etcetera, etcetera.
El punto es ése pequeño, crap de la frustración como aquí es exactamente adonde viene el trabajo de elegir pulg.
¿Porque tráfico atasco y apretado pasillo y largo comprobación línea dan yo tiempo pensar, y si no tomo una decisión consciente sobre a cómo pensar y qué para prestar la atención, voy a ser pissed y desgraciado cada vez que tengo que alimento-haga compras, porque el mi omitir-fijar natural es la certeza que las situaciones como esto están realmente todo sobre mí, sobre mi hungriness y mi fatiga y mi deseo apenas de conseguir casero, y él va a parecerse, para todo el mundo, como todos es justo de mi manera, y a quién es toda esta gente de mi manera? Y la mirada en cómo es repulsive la mayor parte de están y cómo es estúpido y vaca-como y muerto-eyed y nonhuman se parecen aquí en la línea de la comprobación, o en cómo es molesto y grosero es que la gente está hablando en alta voz en la célula telefona en el medio de la línea, y de la mirada en cómo profundamente es injusto es ésta: He trabajado realmente difícilmente todo el dia y soy hambriento y cansado y yo no puede incluso conseguir casero comer y desenrollar debido a toda esta gente estúpida del g-d-.
O, por supuesto, si estoy en una forma más social consciente de mi omitir-fijar, puedo pasar tiempo en el atasco de tráfico del extremo-de--día que está enojado y disgustado en todo el enorme, estúpido, el carril-bloqueo de SUV y Hummers y las furgonetas V-12 que se queman sus tanques del gas, y me derrochadores, egoístas, del cuarenta-galón puede morar en el hecho de que las etiquetas engomadas de parachoques patrióticas o religiosas se parece siempre estar en los vehículos más grandes, lo más disgustingly posible egoístas conducidos por el más feo, el más desconsiderado y los conductores agresivos, que están hablando generalmente en los teléfonos de la célula mientras que él corta a gente apagado para conseguir apenas veinte pies estúpidos a continuación en un atasco de tráfico, y puedo pensar alrededor cómo los niños de nuestros niños nos desdeñarán para perder el combustible de todo el futuro y probablemente atornillar encima del clima, y cómo están estropeados y estúpido y disgustando todos somos, y cómo todo apenas aspira, y así sucesivamente y así sucesivamente…
Mire, si elijo pensar esta manera, la multa, porciones de nosotros para hacer -- salvo que el pensamiento de esta manera tiende para ser así que fácil y automático no tiene que ser una opción. El pensamiento de esta manera es el mi omitir-fijar natural. Es la manera automática, inconsciente que experimento el aburrido, frustrando, partes apretadas de la vida del adulto en que estoy funcionando en la creencia automática, inconsciente que soy el centro del mundo y que mis necesidades y sensaciones inmediatas son qué debe determinar las prioridades del mundo. La cosa es que hay maneras obviamente diversas de pensar de estas clases de situaciones. En este tráfico, todos estos vehículos pegados y que huelgan de mi manera: No es imposible que alguna de esta gente en SUV ha estado en accidentes auto horribles en el pasado y ahora encuentra conducir tan traumático que su therapist tiene todos sino ordenado les para conseguir un SUV enorme, pesado así que él puede sentirse bastante seguro de conducir; o que el Hummer que apenas me corta apagado está siendo conducido quizá por un padre que pequeño niño esté lastimado o enfermo en el asiento al lado de él, y él está intentando acometer al hospital, y él está de una manera más grande, una prisa más legítima que soy -- es realmente yo que est de su manera. O puedo elegir forzarme considerar la probabilidad que cada uno en la línea de la comprobación del supermercado es justo según lo aburrido y frustrado pues soy, y que tiene alguna de esta gente probablemente mucho más difícilmente, lo hacen vidas más aburridas o más dolorosas que mí, cabalmente.
Una vez más no piense por favor que le estoy dando consejo moral, o que estoy diciendo que le “suponen” piensa esta manera, o que cualquier persona espera usted a apenas la hace automáticamente, porque es duro, él toma y esfuerzo mental, y si usted es como mí, algunos días usted no podrá hacerlo, o usted plano-hacia fuera justo no deseará a. Pero la mayoría de los días, si usted está bastante enterado darse una opción, usted puede elegir mirar diferentemente esta grasa, muerto-eyed, la sobre-hacer-señora que acaba de gritar en su pequeño niño en la línea de la comprobación -- ella no es quizá generalmente como esto; ella ha estado quizá encima de tres noches rectas que llevaban a cabo la mano de su marido que es el morir del cáncer del hueso, o esta misma señora es quizá el vendedor del bajo-salario en el departamento de los vehículos de motor. quién acaba de ayudar ayer a su esposo a resolver un problema burocrático del nightmarish con un cierto acto pequeño de la amabilidad burocrática. Por supuesto, ninguno de esto es probable, pero no es también imposible -- apenas depende de lo que usted desea considerar. Si usted es automáticamente seguro que usted sabe cuáles es la realidad y quién y cuál es realmente importante -- si usted desea funcionar encendido su omitir-fijar -- entonces usted, como mí, no considerará las posibilidades que no son insustanciales y molestas. Pero si usted realmente ha aprendido cómo pensar, cómo pagar la atención, después le sabrá que usted tiene otras opciones. Estará realmente dentro de su energía de experimentar haber apretado, ruidoso, lento, consumidor-infierno-tipo situación como no sólo significativo pero sagrado, en el fuego con la misma fuerza que encendió las estrellas -- compasión, amor, la unidad subsuperficie de todas las cosas. No eso esa materia mystical necesariamente verdad: La única cosa que es verdad capital-T es que usted consigue decidir cómo usted va a intentar verlo. Usted consigue decidir consciente qué tiene significado y qué no lo hace. Usted consigue decidir qué adorarse…
Porque aquí está el algo más que es verdad. En los fosos cotidianos de la vida del adulto, no hay realmente cosa tal como el ateismo. No hay cosa tal como no adorándose. Todos se adora. Es cuál la única opción que conseguimos a adorarse. Y una razón excepcional de elegir una cierta clase de dios o de espiritual-tipo cosa para adorarse -- sea J.C. o Allah, sea Yahweh o la madre-diosa de Wiccan o las cuatro verdades nobles o un cierto sistema infrangible de principios éticos -- está eso bastante mucho todo lo demás que usted se adora le comerá vivo. Si usted adora el dinero y cosas -- si son donde usted golpea ligeramente el significado verdadero en vida -- entonces usted nunca tendrá bastantes. Nunca siéntale tener bastantes. Es la verdad. Adore su propio cuerpo y la belleza y el encanto sexual y usted se sentirán siempre feos, y cuando el tiempo y la edad comienzan a demostrar, usted morirá millón de muertes antes de que él finalmente le plante. En un nivel, todos sabemos esta materia ya -- se ha codificado como mitos, proverbios, clichés, bromuros, epigrams, parábolas: el esqueleto de cada gran historia. The trick is keeping the truth up-front in daily consciousness. Worship power -- you will feel weak and afraid, and you will need ever more power over others to keep the fear at bay. Worship your intellect, being seen as smart -- you will end up feeling stupid, a fraud, always on the verge of being found out. And so on.
Look, the insidious thing about these forms of worship is not that they're evil or sinful; it is that they are unconscious. They are default-settings. They're the kind of worship you just gradually slip into, day after day, getting more and more selective about what you see and how you measure value without ever being fully aware that that's what you're doing. And the world will not discourage you from operating on your default-settings, because the world of men and money and power hums along quite nicely on the fuel of fear and contempt and frustration and craving and the worship of self. Our own present culture has harnessed these forces in ways that have yielded extraordinary wealth and comfort and personal freedom. The freedom to be lords of our own tiny skull-sized kingdoms, alone at the center of all creation. This kind of freedom has much to recommend it. But of course there are all different kinds of freedom, and the kind that is most precious you will not hear much talked about in the great outside world of winning and achieving and displaying. The really important kind of freedom involves attention, and awareness, and discipline, and effort, and being able truly to care about other people and to sacrifice for them, over and over, in myriad petty little unsexy ways, every day. That is real freedom. The alternative is unconsciousness, the default-setting, the "rat race" -- the constant gnawing sense of having had and lost some infinite thing.
I know that this stuff probably doesn't sound fun and breezy or grandly inspirational. What it is, so far as I can see, is the truth with a whole lot of rhetorical bullshit pared away. Obviously, you can think of it whatever you wish. But please don't dismiss it as some finger-wagging Dr. Laura sermon. None of this is about morality, or religion, or dogma, or big fancy questions of life after death. The capital-T Truth is about life before death. It is about making it to 30, or maybe 50, without wanting to shoot yourself in the head. It is about simple awareness -- awareness of what is so real and essential, so hidden in plain sight all around us, that we have to keep reminding ourselves, over and over: "This is water, this is water."
It is unimaginably hard to do this, to stay conscious and alive, day in and day out.
Ciò è acqua…
Automatically translated into Italian thanks to WorldLingo
Discorso di inizio dato da David Foster Wallace ai 2005 codici categoria di laurea all'università di Kenyon.
Mi dico di leggere questo una volta alla settimana perché desidero diventare una persona migliore. “Ci sono due cose da puntare su nella vita: in primo luogo, ottenerlo che cosa desiderate e, dopo quello, godere. Soltanto il più saggi dell'umanità realizzano il secondo. “p. ~Logan. Il ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
dello Smith
là è swimming giovane di questi due pesci avanti e sembrano venire a contatto di più vecchio pesce che nuota l'altro senso, che annuisce col capo loro e dice, “mattina, ragazzi, come è l'acqua?„ Ed i due pesci giovani nuotano finalmente sopra per una punta ed allora uno di loro sguardi sopra all'altro e vanno, “che cosa l'inferno sono acqua? „
Se a questo momento, voi sono preoccupati che progetto presentare io stesso qui come la vecchia spiegazione saggia dei pesci che acqua è a voi pesce più giovane, non sia prego. Non sono il vecchio pesce saggio. Il punto immediato della storia dei pesci è che le realtà più evidenti, più ubiquiste, importanti sono spesso quelle che siano il più duro da vedere e parlare di. Dichiarato come frase inglese, naturalmente, questo è giusto una banalità banale -- ma il fatto è che, nelle trincee giornaliere dell'esistenza dell'adulto, le banalità banali possono avere importanza di vita-o-morte. Quello può suonare come hyperbole, o sottragga l'assurdità.
Una percentuale enorme del roba di che tendo ad essere automaticamente sicuro sono, risulta, completamente errato ed ingannato. Qui è un esempio dell'inesattezza assoluta di qualcosa che tenda ad essere automaticamente sicuro di: Tutto nella mia propria esperienza immediata sostiene la mia credenza profonda che sono il centro assoluto dell'universo, il più realest, persona più chiara e più importante in atto. Parliamo raramente di questa specie di self-centeredness naturale e di base, perché è così socialmente repulsive, ma è graziosa il molto stesso per tutti noi, in profondità si scola. È la nostra stabilizz-regolazione, hard-wired nei nostri bordi alla nascita. Pensi a questo proposito: Non ci è esperienza che avete avuti che non eravate al centro assoluto di. Il mondo poichè lo sperimentate è di destra là davanti voi, o dietro voi, il a sinistra o a destra di voi, sulla vostra TV, o sul vostro video, o qualunque. Pensieri e le sensibilità della gente devono essere comunicati in qualche modo a voi, ma i vostri propri sono così immediati, urgente, reale -- ottenete l'idea. Ma non si preoccupi prego che sto ottenendo aspetto per predicare a voi circa la pietà o le altre-directedness o cosiddette “virtù.„ Ciò non è un aspetto di virtù -- è un aspetto della mia scelta fare il lavoro in qualche modo di alterazione o di ottenere esente dalla mia stabilizz-regolazione naturale e hard-wired, che è di essere profondamente e letteralmente self-centered e vedere ed interpretare tutto tramite questo obiettivo dell'auto.
Popoli chi può registrare il loro naturale stabilizz-regolando questo senso spesso è descritto come essendo “registrata buona,„ che suggerisco a voi non sono un termine accidentale.
Dato la regolazione accademica triumphal qui, una domanda evidente è quanto di questo lavoro di registrazione della nostra stabilizz-regolazione coinvolge la conoscenza o il intellect reale. Questo problema ottiene ingannevole. Probabilmente la cosa più pericolosa circa formazione di università, almeno nel mio proprio caso, è che permette la mia tendenza sopra-intellectualize a roba, di ottenere persa nelle discussioni astratte all'interno della mia testa invece di semplicemente prestare l'attenzione a che cosa sta andando sulla destra davanti me. Prestando attenzione a che cosa sta accendendo all'interno di me. Poichè sono sicuro che tipi sapete ormai, è estremamente difficile da rimanere attento ed attento invece di ottenere hypnotized dalla parte interna costante di monologue la vostra propria testa. Venti anni dopo la mia propria graduazione, sono venuto gradualmente capire che il cliché di liberale-arti circa “gli che insegna come pensare„ è realmente shorthand per un'idea molto più profonda e più seria: “Imparare come pensare„ realmente significa imparare come esercitare un certo controllo sopra come e che cosa pensate. Significa essere cosciente ed abbastanza informato scegliere a che cosa pagate ad attenzione e scegliere come costruite il significato per esperienza. Poiché se non potete esercitare questo genere di scelta nella vita dell'adulto, completamente hosed. Pensi al vecchio cliché “alla mente che è un servo eccellente ma un padrone terribile.„ Ciò, come molti clichés, in modo da il lamè e unexciting sulla superficie, realmente esprimono una verità grande e terribile. Non è il meno quel coincidente della punta adulti che commettono quasi sempre il suicide con i firearms tiro essi stessi nella testa. E la verità è che la maggior parte di questi suicides sono realmente guasti molto prima che tirino l'innesco. E presento che questo è che cosa il reale, valore del nessun-toro della vostra formazione di liberale-arti è supposto per essere circa: Come mantenere dal passare attraverso la vostra vita comoda, prosperosa, respectable dell'adulto guasto, unconscious, uno schiavo alla vostra testa ed alla vostra stabilizz-regolazione naturale essere unicamente, completamente, imperiale solo, del giorno dentro e del giorno fuori.
Quello può suonare come hyperbole, o sottragga l'assurdità. Così otteniamo il calcestruzzo. Il fatto normale è che seniors di laurea ancora non avete alcun indizio che cosa “giorno dentro, il giorno fuori„ realmente significa. Sembra essere grandi parti intere di vita americana dell'adulto di che nessuno parla nei discorsi di inizio. Una tale parte coinvolge la noia, la procedura e la frustrazione piccola. I genitori e la gente più anziana qui conosceranno troppo bene tutti di che cosa sto parlando.
Ad esempio, diciamo che è un giorno medio e vi alzate di mattina, andate al vostro lavoro challenging e lavorate duro per nove o dieci ore ed alla conclusione del giorno siete stanchi e siete sollecitati fuori e tutto desideriate devono andare a casa ed avere un buon supper e forse svolgersi per una coppia delle ore ed allora colpire presto la cremagliera perché dovete alzarti il giorno seguente e lo ripetono tutto. Ma allora vi ricordate di che non ci è alimento nel paese -- non avete avuti tempo di acquistare questa settimana, a causa del vostro lavoro challenging -- e così ora dopo lavoro dovete ottenere in vostro automobile e guidare al supermercato. È la conclusione del workday ed il Male del traffico molto, in modo da ottenere al senso degli introiti del deposito più lungo di dovrebbe e quando infine ottenete là il supermercato molto vi ammucchiate, a causa del corso è l'ora quando tutta la altra gente con i lavori inoltre prova a comprimere in un certo shopping della drogheria ed il deposito spaventoso, fluorescently si è illuminato ed ha infuso con l'anima-uccisione Muzak o lo schiocco corporativo ed è molto grazioso l'ultimo posto che desiderate essere, ma non potete ottenere appena dentro e rapidamente fuori: Dovete vagare dappertutto l'enorme, navate ammucchiate del deposito del overlit per trovare il roba che desiderate e dovete manovrare il vostro carrello junky attraverso tutta questa altra gente stanca e affrettata con i carrelli e naturalmente ci è inoltre la gente anziana glacially lenta e la gente di spacey ed i capretti di ADHD che tutti ostruiscono la navata e dovete digrignare i vostri denti e prova per essere gentili mentre li chiedete li lasciate vicino e finalmente, per concludere, ottenete tutti i vostri rifornimenti di supper, tranne ora esso risulta là non sono abbastanza vicoli di verifica aperti anche se è estremità-de--giorno-scorre veloce, in modo da la linea di verifica è incredibilmente lunga, che è stupida e infuriating, ma voi non può prendere la vostra furia fuori sulla signora frantic che lavora il registro.
In ogni modo, infine ottenete alla parte anteriore della linea di verifica e pagate il vostro alimento ed attendete per ottenere il vostro controllo o scheda autenticata da una macchina ed allora ottenete detti a “avete un giorno piacevole„ in una voce che è la voce assoluta della morte ed allora dovete prendere i vostri sacchetti di plastica fragili creepy della drogheria in vostro carrello con il lotto di parcheggio e la prova ammucchiata, irregolare, di littery per caricare i sacchetti in vostro automobile im modo tale che tutto non cade dai sacchetti e non rotola intorno nel tronco sul senso a casa ed allora dovete guidare tutta la sede di senso con l'scorr veloce-ora lenta, pesante, SUV-intensa traffico, etcetera, etcetera.
Il punto è quello piccolo, crap di frustrazione come questo è esattamente dove il lavoro di scelta viene poll.
Poiché traffico inceppamento ed ammucchiato navata e lungo verifica linea danno me tempo per pensare e se non prendo una decisione cosciente circa a come pensare ed a che cosa per prestare l'attenzione, sto andando essere orinato e misero ogni volta che devo alimento-acquisti, perché la mia stabilizz-regolazione naturale è la certezza che le situazioni come questa sono realmente interamente circa me, a questo proposito il mio hungriness ed il mio affaticamento ed il mio desiderio ottenere appena domestico e sta andando sembrare, per tutto il mondo, come ognuno altrimenti è giusto nel mio senso ed a chi è tutta questa gente nel mio senso? E lo sguardo a quanto repulsive la maggior parte di loro sia ed a quanto stupido e mucca-come e guasto-eyed e nonhuman sembrano qui nella linea di verifica, o a quanto annoying e rude è che la gente sta comunicando fortemente sulla cellula telefona nel mezzo della linea e dello sguardo a quanto profondamente ingiusto questo è: Ho lavorato realmente duro tutto il giorno e sono affamato e stanco ed io non può neppure ottenere domestico mangiare e svolgersi a causa di tutta questa gente stupida del g-d-.
O, naturalmente, se sono in una forma più socialmente cosciente della mia stabilizz-regolazione, posso spendere il tempo nell'inceppamento di traffico di estremità-de--giorno che è arrabbiato e disgusted a tutto l'enorme, stupido, vicolo-ostruire SUV e Hummers e camioncini scoperti V-12 che lo bruciano i loro carri armati di gas e dispendiosi, egoisti, di quaranta-gallone può abitare sul fatto che gli autoadesivi bumper patriotic o religiosi sempre sembra essere sui veicoli più grandi e il più disgustingly egoisti condotti dal più ugliest, il più inconsiderate e driver aggressivi, che stanno comunicando solitamente sui telefoni delle cellule mentre tagliano la gente fuori per ottenere appena venti piedi stupidi avanti in un inceppamento di traffico e posso pensare circa come bambini dei nostri bambini li disprezzeranno per sprecare il combustibile di tutto il futuro e probabilmente avvitando sul clima e come guastato e stupido e disgusting tutti siamo e come tutto appena succhia e così su e così via…
Osservi, se scelgo pensare questo senso, indennità, lotti di noi per fare -- salvo che pensare questo senso tende ad essere così facile ed automatico non deve essere una scelta. Pensare questo senso è la mia stabilizz-regolazione naturale. È il senso automatico e unconscious che sperimento il noioso, frustrando, parti ammucchiate di vita dell'adulto in cui sto funzionando sulla credenza automatica e unconscious che sono il centro del mondo e che i miei bisogni e sensibilità immediati sono che cosa dovrebbe determinare le priorità del mondo. La cosa è che ci sono sensi ovviamente differenti pensare a questi generi di situazioni. In questo traffico, tutti questi veicoli attaccati e che girano al minimo nel mio senso: Non è impossibile che alcuna di questa gente in SUV è stato negli incidenti auto horrible nel passato ed ora trova l'azionamento del così traumatico che il loro therapist ha tutti solo ordinato loro per ottenere un SUV enorme e pesante in modo da possono ritenere abbastanza sicuri da guidare; o che il Hummer che lo taglia appena fuori forse sta guidando da un padre di cui il bambino piccolo è danneggiato o malato nella sede vicino lui e lui sta provando a scorrere veloce all'ospedale ed è in un senso più grande, la fretta più legittima che sono -- è realmente io che nel suo senso. O posso scegliere forzarmi considerare la probabilità che tutto altrimenti nella linea di verifica del supermercato è giusto come annoiato e frustrato poichè sono e che alcuna di questa gente probabilmente ha molto più duro, le vite più noiose o più dolorose che io, globalmente.
Di nuovo, non pensi prego che stia esprimendogli il parere morale, o che sto dicendo che “essete supposti„ pensate questo senso, o che chiunque prevede voi a appena lo faccia automaticamente, perché è duro, esso prenda e sforzo mentale e se siete come me, determinati giorni non potrete farlo, o piano-fuori giusto non desidererete a. Ma la maggior parte dei giorni, se siete abbastanza informati darti una scelta, potete scegliere guardare diversamente questo grasso, guasto-eyed, sopra-fa-signora che ha gridato appena al suo bambino piccolo nella linea di verifica -- forse non è solitamente come questa; forse è stata su una tenuta diritta di tre notti la mano del suo marito che è morire del cancro dell'osso, o forse questa signora stessa è l'impiegato dello basso-stipendio al servizio degli autoveicoli. chi ieri ha aiutato appena il vostro sposo a risolvere un problema red-tape del nightmarish con un certo piccolo atto di bontà burocratica. Naturalmente, nessuno di questo è probabile, ma non è inoltre impossibile -- dipende appena da che cosa desiderate considerare. Se siete automaticamente sicuri che conoscete che cosa la realtà è e chi e che cosa è realmente importante -- se desiderate funzionare sopra la vostra stabilizz-regolazione -- allora, come me, non considererete le possibilità che non siano superflue ed annoying. Ma se realmente avete imparato come pensare, come pagarli l'attenzione, quindi saprà che avete altre opzioni. Realmente sarà all'interno della vostra alimentazione sperimentare ammucchiata, forte, lento, consumatore-inferno-tipo situazione come non solo espressivo ma sacred, su fuoco con la stessa forza che ha illuminato le stelle -- pietà, amore, l'unità sotto la superficie di tutte le cose. Non quello quel roba mystical necessariamente allineare: L'unica cosa che è allineare capitale-t è che ottenete decidere come state andando provare a vederlo. Ottenete decidere coscientemente che cosa ha significato e che cosa non. Ottenete decidere che cosa adorare…
Poiché qui è il qualcos'altro che è allineare. Nelle trincee giornaliere di vita dell'adulto, non ci è realmente qualcosa come atheism. Non ci è qualcosa come adorazione. Ognuno adora. L'unica scelta che otteniamo è che cosa da adorare. E un motivo eccezionale per la scelta deuna certa specie del dio o del spiritoso-tipo cosa per adorare -- sia J.C. o Allah, sia Yahweh o il madre-goddess di Wiccan o quattro verità nobili o un certo insieme infrangible dei principii etici -- è quello abbastanza molto niente altro che adoriate li mangiate vivi. Se adorate i soldi e le cose -- se sono dove colpite il significato leggermente reale nella vita -- allora non avrete mai abbastanza. Nonli ritenga mai avere abbastanza. È la verità. Adori il vostro proprio corpo e la bellezza ed il fascino sessuale e voi riterranno sempre ugly e quando il tempo e l'età cominciano mostrare, morirete milione morti prima che infine li piantino. Ad un livello, tutti conosciamo già questo roba -- è stato codificato come miti, proverbi, clichés, bromuri, epigrams, parables: lo scheletro di ogni storia grande. The trick is keeping the truth up-front in daily consciousness. Worship power -- you will feel weak and afraid, and you will need ever more power over others to keep the fear at bay. Worship your intellect, being seen as smart -- you will end up feeling stupid, a fraud, always on the verge of being found out. And so on.
Look, the insidious thing about these forms of worship is not that they're evil or sinful; it is that they are unconscious. They are default-settings. They're the kind of worship you just gradually slip into, day after day, getting more and more selective about what you see and how you measure value without ever being fully aware that that's what you're doing. And the world will not discourage you from operating on your default-settings, because the world of men and money and power hums along quite nicely on the fuel of fear and contempt and frustration and craving and the worship of self. Our own present culture has harnessed these forces in ways that have yielded extraordinary wealth and comfort and personal freedom. The freedom to be lords of our own tiny skull-sized kingdoms, alone at the center of all creation. This kind of freedom has much to recommend it. But of course there are all different kinds of freedom, and the kind that is most precious you will not hear much talked about in the great outside world of winning and achieving and displaying. The really important kind of freedom involves attention, and awareness, and discipline, and effort, and being able truly to care about other people and to sacrifice for them, over and over, in myriad petty little unsexy ways, every day. That is real freedom. The alternative is unconsciousness, the default-setting, the "rat race" -- the constant gnawing sense of having had and lost some infinite thing.
I know that this stuff probably doesn't sound fun and breezy or grandly inspirational. What it is, so far as I can see, is the truth with a whole lot of rhetorical bullshit pared away. Obviously, you can think of it whatever you wish. But please don't dismiss it as some finger-wagging Dr. Laura sermon. None of this is about morality, or religion, or dogma, or big fancy questions of life after death. The capital-T Truth is about life before death. It is about making it to 30, or maybe 50, without wanting to shoot yourself in the head. It is about simple awareness -- awareness of what is so real and essential, so hidden in plain sight all around us, that we have to keep reminding ourselves, over and over: "This is water, this is water."
It is unimaginably hard to do this, to stay conscious and alive, day in and day out.
Dieses ist Wasser…
Automatically translated into German thanks to WorldLingo
Anfang Rede gegeben der 2005 graduierenden Kategorie von David Foster Wallace an der Kenyon Hochschule.
Ich bitte mich, dieses einmal wöchentlich zu lesen, weil ich eine bessere Person werden möchte. „Es gibt zwei Sachen, zum im Leben anzustreben: zuerst es erhalten was Sie wünschen und, nach dem, genießen. Nur die klügsten der Menschheit erzielen die Sekunde. „~Logan P. Smith
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
dort sind Schwimmen dieser zwei junge Fische entlang, und sie geschehen, einen älteren Fisch zu treffen, der die andere Weise schwimmt, die an ihnen nickt und sagt, „Morgen, Jungen, wie ist das Wasser?“ Und die zwei jungen Fische schwimmen an für eine Spitze und dann schließlich eine von ihnen Blicke rüber an der anderen und gehen, „was die Hölle ist Wasser? “
Wenn an diesem Moment, Sie werden gesorgt, das ich plane, selbst als das kluge alte Fischerklären hier darzustellen, welches Wasser zu Ihnen jüngerer Fisch ist, bitte seien Sie nicht. Ich bin nicht der kluge alte Fisch. Der sofortige Punkt der Fischgeschichte ist, daß die offensichtlichsten, überall vorhandensten, wichtigen Wirklichkeiten häufig die sind, die das härteste zu sehen und zu sprechen sind. Angegeben als englischer Satz selbstverständlich ist dieses eine banale Platitüde gerecht -- aber die Tatsache ist, daß, in den Alltagsgräben des Erwachsenbestehens, banale Platitüden Leben-odertodwert haben können. Das kann wie Hyperbel klingen, oder entziehen Sie Unsinn.
Ein sehr großer Prozentsatz des Materials, dem ich neige, sicher automatisch zu sein von bin, fällt es aus, total falsch und getäuscht. Ist hier ein Beispiel der äußertefehlerhaftigkeit von etwas, das ich neige, von sicher automatisch zu sein: Alles in meiner eigenen sofortigen Erfahrung stützt meinen tiefen Glauben, daß ich die absolute Mitte des Universums, das realest, klarste und wichtigste Person im Bestehen bin. Wir sprechen selten über diese Art des natürlichen, grundlegenden Self-centeredness, weil sie so sozial repulsive ist, aber sie das viele selbe für alle uns, tief unten hübsch ist. Es ist unsere zurückfallen-Einstellung, die in unsere Bretter an der Geburt fest verdrahtet ist. Denken Sie an es: Es gibt keine Erfahrung, die Sie gehabt haben, daß Sie nicht in der absoluten Mitte von waren. Die Welt, da Sie sie erfahren, ist dort vor Ihnen oder hinter Ihnen recht, links oder das recht von Ihnen, auf Ihrem Fernsehapparat oder Ihrem Monitor oder was auch immer. Gedanken und Gefühle der Leute müssen zu Ihnen irgendwie mitgeteilt werden, aber Ihre Selbst sind so sofortig, dringend, real -- Sie erhalten die Idee. Aber bitte sorgen Sie sich nicht, daß ich fertig werde, zu Ihnen über Mitleid oder andere-directedness oder sogenannte „Tugenden zu predigen.“ Dieses ist nicht eine Angelegenheit der Tugend -- es ist eine Angelegenheit meines Beschließens, die Arbeit meiner natürlichen, fest verdrahteten zurückfallen-Einstellung irgendwie von ändern oder frei von erhalten zu erledigen, die, tief und buchstäblich zu sein self-centered ist, und alles durch dieses Objektiv von Selbst zu sehen und zu deuten.
Bevölkeren Sie, wem ihr natürliches justieren kann, auf diese Weise zurückfallen-einstellend, werden häufig beschrieben, wie seiend „wohles justiert,“, die ich zu Ihnen bin nicht eine versehentliche Bezeichnung vorschlage.
Die triumphal akademische Einstellung hier gegeben, ist eine offensichtliche Frage, wieviel dieser Arbeit der Justage unserer zurückfallen-Einstellung tatsächliches Wissen oder Intellekt miteinbezieht. Diese Frage erhält tricky. Vermutlich ist die gefährlichste Sache über Hochschulbildung, mindestens in meinem eigenen Fall, daß sie meiner Tendenz über-intellectualize zum Material ermöglicht, in den abstrakten Argumenten innerhalb meines Kopfes verloren zu gehen, anstatt, einfach zu beachten, was auf Recht vor mir geht. Beachten, was los innerhalb ich ist. Da ich sicher bin, daß Sie Kerle jetzt wissen, ist es extrem schwierig, aufmerksam und aufmerksam zu bleiben, anstatt, hypnotized durch das konstante Monologinnere Ihren eigenen Kopf zu erhalten. Zwanzig Jahre nach meiner eigenen Staffelung, bin ich stufenweise gekommen, zu verstehen, daß das Liberalkünste cliché über „Sie beibringend, ist wie man“ wirklich Stenographie für eine viel tiefere denkt, ernstere Idee: „Zu erlernen wie man“ bedeutet wirklich das Lernen denkt wie man etwas Steuerung über wie ausübt und was Sie denken. Es bedeutet Sein bewußt und bewußt genug, zu wählen, was Sie Aufmerksamkeit zu und zu wählen zahlen wie Sie Bedeutung von der Erfahrung konstruieren. Weil, wenn Sie nicht diese Art der Wahl im Erwachsenleben ausüben können, Sie total mit einem Schlauch bespritzt werden. Denken Sie an das alte cliché an „den Verstand, der ist ein ausgezeichneter Bediensteter aber ein schrecklicher Meister.“ Dieses, wie viele clichés, also Lamé und das Unexciting auf der Oberfläche, drückt wirklich eine große und schreckliche Wahrheit aus. Es ist nicht wenige Spitze übereinstimmende dieses Erwachsene, die Selbstmord mit Feuerwaffen fast immer Eintragfaden selbst im Kopf festlegen. Und die Wahrheit ist, daß die meisten diesen Selbstmorden wirklich tot sind, lange zuvor sie den Auslöser ziehen. Über und ich ein reiche, daß dieses ist, was das reale, Keinstier Wert Ihrer Liberalkünste Ausbildung sein soll: Wie man vom Durchlaufen Ihr bequemes, wohlhabendes, beachtliches Erwachsenleben hält, das tot, unbewußt sind, einen Sklaven zu Ihrem Kopf und zu Ihrer natürlichen zurückfallen-Einstellung vollständig von sein von einzigartig imperial allein, Tag innen und von Tag heraus.
Das kann wie Hyperbel klingen, oder entziehen Sie Unsinn. Lassen Sie uns Beton so erhalten. Die normale Tatsache ist, daß Sie graduierende seniors noch keinen Anhaltspunkt haben, was „Tag innen, Tag heraus“ wirklich bedeutet. Es geschehen, vollständige große Teile über amerikanisches Leben des Erwachsenen zu geben, die niemand in den Anfang Reden spricht. Ein solches Teil bezieht Langeweile, Programm und geringfügige Frustration mit ein. Die Eltern und die älteren Völker hier wissen alle zu gut, über was ich spreche.
Über Beispiel lassen Sie uns sagen, daß es ein durchschnittlicher Tag ist und Sie morgens, gehen zu Ihrem schwierigen Job aufstehen und Sie stark neun oder 10 Stunden lang arbeiten und am Ende des Tages Sie müde sind und Sie heraus betont werden und, die Sie wünschen, alle nach Hause zu gehen und ein gutes Abendessen zu haben und möglicherweise für ein Paar von Stunden sich abzuwickeln und die Zahnstange dann früh schlagen soll, weil Sie am nächsten Tag aufstehen müssen und es allen wiederholt. Aber dann erinnern sich Sie, daß es keine Nahrung zu Hause gibt -- Sie haben nicht Zeit gehabt, diese Woche, wegen Ihres schwierigen Jobs zu kaufen -- und so jetzt nach Arbeit müssen Sie in Ihrem Auto erhalten und zum Supermarkt fahren. Es ist das Ende des Arbeitstags und das Schlechte des Verkehrs sehr, also Gelangen an den Speichernehmenweg, der länger ist, als es sollte, und wenn Sie schließlich dort erhalten, der Supermarkt sehr gedrängt werden, wegen des Kurses ist es die Zeit, wenn alle anderen Leute mit Jobs auch versuchen, in etwas Lebensmittelgeschäfteinkaufen zusammenzudrücken, und des Speichers schrecklich, beleuchtete fluorescently und goß mit Seeletötung Muzak oder korporativem Knall hinein, und es ist hübsches viel der letzte Platz, den Sie sein möchten, aber Sie können nicht gerade innen und schnell erhalten heraus: Sie müssen wander ganz über das sehr große, die gedrängten Gänge des overlit Speichers, zum des Materials zu finden, das Sie wünschen, und Sie müssen Ihre junky Karre durch diese ganze ermüdete andere manövrieren, beeilte Leute mit Karren, und selbstverständlich gibt es auch die glacially langsamen alten Leute und die spacey Leute und die ADHD Zicklein, denen alle den Gang blockieren und Sie Ihre Zähne und Versuch knirschen müssen, um höflich zu sein, während Sie um um sie lassen Sie vorbei bitten und schließlich schließlich erhalten Sie alle Ihre Abendessen-Versorgungsmaterialien, ausgenommen jetzt ihn ausfallen dort sind nicht genügende Prüfung Wege, die geöffnet sind, obwohl er Ende-von-d-Tag-hetzt ist, also die Prüfung Linie unglaublich lang ist, die dumm ist und das Wütend machen, aber Sie können nicht Ihre Wut heraus auf der wild Dame nehmen, die das Register bearbeitet.
Sowieso gelangen Sie schließlich an die Frontseite der Prüfung Linie und zahlen für Ihre Nahrung, und warten, um Ihre überprüfung oder Karte zu erhalten beglaubigt durch eine Maschine, und erhalten dann „haben einen schönen Tag“ in einer Stimme erklärt, die die absolute Stimme des Todes ist, und dann müssen Sie Ihre creepy schwachen Plastiktaschen des Lebensmittelgeschäfts in Ihrer Karre durch das gedrängte, holperige, littery, Parkenlos und den Versuch nehmen, zum der Beutel in Ihrem Auto zu laden, so daß alles nicht aus den Beuteln heraus fällt und herum im Stamm auf der Weise nach Hause rollt, und dann müssen Sie nach Hause durch langsamen, schweren, SUV-intensiven Hetzenstunde Verkehr vollständig fahren, etcetera, etcetera.
Der Punkt ist geringfügiger der, Frustrierenmist, wie dieser genau ist, wohin die Arbeit des Wählens inch kommt.
Weil Staus und gedrängt Gänge und lang Prüfung Linien geben ich Zeit zu denken, und wenn ich nicht eine bewußte Entscheidung treffe über, zu wie man und zu was, zum von Aufmerksamkeit zu zahlen denkt, ich werden pissed sein und miserabel, jedesmal wenn ich muß, Nahrung-kaufen Sie, weil meine natürliche zurückfallen-Einstellung die Sicherheit ist, daß Situationen so wirklich ganz über mich sind, über mein hungriness und meine Ermüdung und mein Wunsch, Haupt gerade wird zu erhalten und es, für alle Welt scheinen, wie jeder ist sonst gerecht in meiner Weise, und zu wem sind alle diese Leute in meiner Weise? Und Blick auf, wie repulsive die meisten ihnen seien Sie und wie dumm und Kuh-wie und tot-gemustert und nonhuman sie hier in der Prüfung Linie scheinen oder auf, wie ärgerlich und unhöflich es ist, daß Leute laut auf Zelle sprechen, ruft mitten in der Linie und Blick an an, wie tief unfair dieser ist: Ich habe wirklich stark allen Tag bearbeitet und ich bin verhungert und müde und ich kann nicht Haupt sogar erhalten, wegen aller dieser dummen g-d- Leute zu essen und sich abzuwickeln.
Oder selbstverständlich wenn ich in einer sozial bewußten Form meiner zurückfallen-Einstellung bin, kann ich Zeit im Ende-von-dtagstau verbringen, der verärgert ist und geekelt an allem sehr großen, dumm, kann das Weg-Blockieren von SUV und von Hummers und von Aufnahme V-12 LKWas, die ihre kostspieligen, egoistischen, Vierziggallone Behälter des Gases und mich brennen, auf der Tatsache bleiben daß die patriotischen oder frommen Stoßaufkleber scheinen immer, auf den größten, disgustingly egoistischen Trägern zu sein, die durch das häßlichste gefahren werden, am unüberlegtesten und konkurrenzfähige Treiber, die normalerweise an den Zelle Telefonen sprechen, während sie Leute abschneiden, um gerade Zwanzig dummen Fuß voran in einem Stau zu erhalten, und ich kann denken über, wie Kinder unserer Kinder uns für das Vergeuden des Kraftstoffs aller Zukunft und herauf das Klima vermutlich schrauben verachten und wie verdorben und dumm und ekelnd alle wir sind und wie es aller gerade saugt, und so weiter und so weiter…
Schauen Sie, wenn ich beschließe, auf diese Weise zu denken, Geldstrafe, Lose von uns zu tun -- außer daß, diese Weise zu denken neigt zu sein, also einfach und automatisch muß es nicht eine Wahl sein. Diese Weise zu denken ist meine natürliche zurückfallen-Einstellung. Es ist die automatische, unbewußte Weise, daß ich das langweilige erfahre und frustriere, gedrängte Teile Erwachsenleben, als ich auf dem automatischen, unbewußten Glauben funktioniere, daß ich die Mitte der Welt bin und daß meine sofortigen Notwendigkeiten und Gefühle sind, was die Prioritäten der Welt feststellen sollte. Die Sache ist, daß es offensichtlich unterschiedliche Weisen gibt, an diese Arten von Situationen zu denken. In diesem Verkehr alle diese Träger, die gehaftet werden und in meiner Weise leergelaufen sind: Es ist nicht daß einige dieser Leute in SUV ist gewesen in den schrecklichen Selbstunfällen in der Vergangenheit und findet jetzt das Fahren so traumatisches, daß ihr therapist alle als bestellt ihnen hat, zum eines sehr großen, schweren SUV zu erhalten unmöglich, also können sie genug sicher fühlen zu fahren; oder daß das Hummer, das mich gerade abschneiden, möglicherweise von einem Vater gefahren wird dessen kleines Kind oder Kranker im Sitz nahe bei ihm verletzt wird und er versucht, zum Krankenhaus zu hetzen, und er ist in einer grösseren Weise, gesetzmaßigere Hast, als ich bin -- es ist wirklich ich, der morgens in seiner Weise. Oder ich kann beschließen, mich zu zwingen, die Wahrscheinlichkeit zu betrachten, die jeder sonst in der Linie Prüfung des Supermarktes gerecht ist, wie gebohrt und frustriert, da ich bin, und die einige dieser Leute vermutlich viel stark haben, langwierigere oder schmerzlichere Leben als ich, insgesamt.
Wieder bitte denken Sie nicht, daß ich Ihnen moralischen Rat gebe oder daß ich sage, daß Sie „“ denken auf diese Weise sollen oder, daß jedermann erwartet, Sie zu gerade es automatisch, weil es hart ist, es nimmt wird tun und Geistesbemühung und wenn Sie wie ich sind, einige Tage, die Sie nicht werden, tut es, oder Sie gerechtes flaches-heraus wünschen nicht zu. Aber die meisten Tage, wenn Sie genug bewußt sind, dich eine Wahl zu geben, können Sie beschließen, diesem Fett, tot-gemustert, Über-bildendame anders als zu betrachten, die gerade an ihrem kleinen Kind in der Prüfung Linie schrie -- möglicherweise ist sie nicht normalerweise so; möglicherweise ist sie herauf drei gerade Nächte gewesen, welche die Hand ihres Ehemanns halten, der Sterben am Knochenkrebs ist, oder möglicherweise ist diese Dame die Niedriglohn Sekretärin an der Kraftfahrzeug-Abt. wer gerade gestern Ihrem Gatten half, ein nightmarish red-tape Problem durch irgendeine kleine Tat der bürokratischen Freundlichkeit zu beheben. Selbstverständlich ist keines von diesem wahrscheinlich, aber es ist auch nicht unmöglich -- es hängt gerade von ab, was Sie betrachten möchten. Wenn Sie automatisch sicher sind, daß Sie wissen, was Wirklichkeit ist und wem und was wirklich wichtig ist -- wenn Sie Ihre zurückfallen-Einstellung an laufen lassen möchten -- dann betrachten Sie, wie ich, nicht Möglichkeiten, die nicht sinnlos und ärgerlich sind. Aber, wenn Sie wirklich erlernt haben, wie man denkt, wie man Aufmerksamkeit, dann zahlt, Sie weiß, daß Sie andere Wahlen haben. Es ist wirklich innerhalb Ihrer Energie, gedrängt zu erfahren, laut, langsam, Verbraucher-Hölleart Situation, wie nicht nur sinnvoll aber heilig, auf Feuer mit der gleichen Kraft, die die Sterne beleuchtete -- Mitleid, Liebe, die unter der Oberfläche liegende Einheit aller Sachen. Nicht das dieses mystischen Materials notwendigerweise zutreffend: Die einzige Sache, die ernstlich-t zutreffendes ist, ist, daß Sie erhalten, zu entscheiden, wie Sie versuchen werden, es zu sehen. Sie erhalten, bewußt zu entscheiden, was Bedeutung hat und was nicht. Sie erhalten, was zu entscheiden anzubeten…
Weil hier noch etwas ist, das zutreffend ist. In den Alltagsgräben des Erwachsenlebens, gibt es wirklich keine solche Sache wie Atheismus. Es gibt keine solche Sache wie nicht anbetend. Jeder betet an. Die einzige Wahl, die wir erhalten, ist was, anzubeten. Und ein hervorragender Grund für das Beschließen irgendeiner Art des Gottes oder der Geistigart Sache, um anzubeten -- sei es J.C. oder Allah, sei es Yahweh oder die Wiccan Muttergöttin oder die vier vortrefflichen Wahrheiten oder irgendein infrangible Satz ethische Grundregeln -- ist das recht viel noch etwas, das Sie essen Sie lebendig anbeten. Wenn Sie Geld und Sachen anbeten -- wenn sie sind, wo Sie reale Bedeutung im Leben klopfen -- dann haben Sie nie genug. Glauben Sie Ihnen nie, genug zu haben. Es ist die Wahrheit. Beten Sie Ihren eigenen Körper an und Schönheit und sexuelle Allüre und Sie fühlen immer häßlich, und wenn Zeit und Alter anfängt darzustellen, sterben Sie Million Todesfälle, bevor sie Sie schließlich errichten. Auf einem Niveau alle kennen wir dieses Material bereits -- es ist als Mythen, Sprichwörter, clichés, Bromide, Epigramme, Parabeln kodifiziert worden: das Skelett jeder großen Geschichte. The trick is keeping the truth up-front in daily consciousness. Worship power -- you will feel weak and afraid, and you will need ever more power over others to keep the fear at bay. Worship your intellect, being seen as smart -- you will end up feeling stupid, a fraud, always on the verge of being found out. And so on.
Look, the insidious thing about these forms of worship is not that they're evil or sinful; it is that they are unconscious. They are default-settings. They're the kind of worship you just gradually slip into, day after day, getting more and more selective about what you see and how you measure value without ever being fully aware that that's what you're doing. And the world will not discourage you from operating on your default-settings, because the world of men and money and power hums along quite nicely on the fuel of fear and contempt and frustration and craving and the worship of self. Our own present culture has harnessed these forces in ways that have yielded extraordinary wealth and comfort and personal freedom. The freedom to be lords of our own tiny skull-sized kingdoms, alone at the center of all creation. This kind of freedom has much to recommend it. But of course there are all different kinds of freedom, and the kind that is most precious you will not hear much talked about in the great outside world of winning and achieving and displaying. The really important kind of freedom involves attention, and awareness, and discipline, and effort, and being able truly to care about other people and to sacrifice for them, over and over, in myriad petty little unsexy ways, every day. That is real freedom. The alternative is unconsciousness, the default-setting, the "rat race" -- the constant gnawing sense of having had and lost some infinite thing.
I know that this stuff probably doesn't sound fun and breezy or grandly inspirational. What it is, so far as I can see, is the truth with a whole lot of rhetorical bullshit pared away. Obviously, you can think of it whatever you wish. But please don't dismiss it as some finger-wagging Dr. Laura sermon. None of this is about morality, or religion, or dogma, or big fancy questions of life after death. The capital-T Truth is about life before death. It is about making it to 30, or maybe 50, without wanting to shoot yourself in the head. It is about simple awareness -- awareness of what is so real and essential, so hidden in plain sight all around us, that we have to keep reminding ourselves, over and over: "This is water, this is water."
It is unimaginably hard to do this, to stay conscious and alive, day in and day out.
Esta é água…
Automatically translated into Portuguese thanks to WorldLingo
Discurso do começo dado por David Promover Wallace às 2005 classes graduando-se na faculdade de Kenyon.
Eu digo-me myself para ler este uma vez que uma semana porque eu quero se transformar uma pessoa melhor. “Há duas coisas a visar na vida: primeiramente, para começá-lo o que você quer e, após aquele, para apreciar. Somente o mais sábios da humanidade conseguem o segundo. “p. ~Logan. O ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
de Smith
lá é natação nova destes dois peixes longitudinalmente, e acontecem encontrar-se com um peixe mais velho que nada a outra maneira, que assente nele e diz, “manhã, meninos, como é a água?” E os dois peixes novos nadam sobre para um bocado, e então eventualmente um deles olhares sobre no outro e vão, “o que o inferno são água? ”
Se neste momento, você são preocupados que eu planeio apresentar aqui eu mesmo como a explicação velha sábia dos peixes que água lhe é um peixe mais novo, por favor não seja. Eu não sou o peixe velho sábio. O ponto imediato da história dos peixes é que as realidades as mais óbvias, as mais ubiquitous, importantes são frequentemente essas que são as mais duras de ver aproximadamente e falar. Indicado como uma sentença inglesa, naturalmente, isto é justo um platitude banal -- mas o fato é que, nas trincheiras cotidianas da existência do adulto, os platitudes banal podem ter a importância da vida-ou-morte. Isso pode soar como o hyperbole, ou abstraia o absurdo.
Uma porcentagem enorme do material de que eu tendo a estar automaticamente certo sou, gira para fora, totalmente errado e deluded. Está aqui um exemplo do wrongness total de algo que eu tendo a ser automaticamente certo de: Tudo em minha própria experiência imediata suporta minha opinião profunda que eu sou o centro absoluto do universo, o mais realest, a pessoa a mais vívida e a mais importante na existência. Nós falamos raramente sobre esta sorte do self-centeredness natural, básico, porque é assim social repulsive, mas é bonita muito mesmo para todos nós, traga profundamente. É nosso opt-ajuste, hard-wired em nossas placas no nascimento. Pense sobre ele: Não há nenhuma experiência que você teve que você não estava no centro absoluto de. O mundo porque você o experimenta é direito lá na frente de você, ou atrás de você, ao esquerda ou direito de você, em sua tevê, ou em seu monitor, ou o que quer que. Os pensamentos e os sentimentos do pessoa têm que ser-lhe comunicados de algum modo, mas seus próprios são assim imediatos, urgente, real -- você começa a idéia. Mas por favor não se preocupe que eu estou começando pronto para preach lhe sobre o compassion ou outros-directedness ou “virtues so-called.” Esta não é uma matéria do virtue -- é uma matéria de meu escolher fazer o trabalho de algum modo de alterar-se ou de começar livre do meu opt-ajuste natural, hard-wired, que é ser profundamente e literalmente self-centered, e ver e interpretar tudo através desta lente do self.
Povoe quem pode ajustar seu natural opt-ajustando esta maneira é descrito frequentemente como sendo “ajustado bom,” que eu lhe sugiro não sou um termo acidental.
Dado o ajuste académico triumphal aqui, uma pergunta óbvia é quanto deste trabalho de ajustar nosso opt-ajuste envolve o conhecimento ou o intellect real. Esta pergunta começa complicada. Provavelmente a coisa a mais perigosa sobre a instrução de faculdade, pelo menos em meu próprio caso, é que permite minha tendência sobre-intellectualize ao material, começar perdida em argumentos abstratos dentro de minha cabeça em vez simplesmente de pagar a atenção a o que está indo na direita na frente de mim. Pagando a atenção a o que está indo sobre dentro de mim. Porque eu sou certo que você guys sabe perto agora, é extremamente difícil permanecer alerta e attentive em vez de começar hypnotized pelo interior constante do monologue sua própria cabeça. Vinte anos após minha própria graduação, eu vim gradualmente compreender que o cliché das liberal-artes sobre “que ensina você como pensar” é realmente shorthand para uma idéia muito mais profunda, mais séria: “Aprender como pensar” significa realmente a aprendizagem de como exercitar algum controle sobre de como e o que você pensa. Significa estar conscious e ciente bastante escolher o que você paga a atenção e para escolher como você constrói o meaning da experiência. Porque se você não puder exercitar este tipo da escolha na vida do adulto, você hosed totalmente. Pense do cliché velho sobre “a mente que é um empregado excelente mas um mestre terrível.” Isto, como muitos clichés, assim que o lame e unexciting na superfície, expressam realmente uma verdade grande e terrível. Não é menos esse coincidente do bocado os adultos que cometem o suicide com firearms quase sempre tiro ele mesmo na cabeça. E a verdade é que a maioria destes suicides são realmente absolutamente longos antes que puxem o disparador. E eu submeto-me que este é o que o real, valor do nenhum-touro de sua instrução das liberal-artes é suposto para ser sobre: Como se manter de atravessar sua vida confortável, próspera, respeitável do adulto inoperante, inconsciente, um escravo a sua cabeça e ao seu opt-ajuste natural de estar excepcionalmente, completamente, imperial sozinho, do dia dentro e do dia para fora.
Isso pode soar como o hyperbole, ou abstraia o absurdo. Assim vamos começar o concreto. O fato liso é que você seniors se graduando não tem ainda nenhum indício o que “dia dentro, o dia para fora” significa realmente. Acontece estar as partes grandes inteiras da vida americana do adulto que ninguém fala aproximadamente em discursos do começo. Uma tal porção envolve o boredom, a rotina, e a frustração petty. Os pais e os povos mais velhos aqui saberão tudo demasiado bem o que eu estou falando sobre.
Por o exemplo, vamos dizer que é um dia médio, e você se levanta na manhã, vai a seu trabalho challenging, e você trabalha duramente por nove ou dez horas, e no fim do dia você é tired, e você está forçado para fora, e todos que você quer devem ir para casa e ter um supper bom e talvez o desenrolar para um par das horas e bater então cedo a cremalheira porque você tem que se levantar no dia seguinte e o fazem todo outra vez. Mas então você recorda que não há nenhum alimento no repouso -- você não teve o tempo para comprar esta semana, por causa de seu trabalho challenging -- e assim agora após o trabalho você tem que começar em seu carro e dirigir ao supermarket. É o fim do workday, e o bad do tráfego muito, assim que começar à maneira das tomadas da loja mais longa do que deve, e quando você começa finalmente lá o supermarket é aglomerado muito, por causa do curso é a hora quando todos os outros povos com trabalhos tentam também espremer em algum shopping do mantimento, e a loja hideously, iluminou-se fluorescently, e infused com alma-matança Muzak ou PNF incorporado, e é muito bonito o último lugar que você quer ser, mas você não pode apenas começar dentro e rapidamente para fora: Você tem que vaguear toda sobre os enormes, corredores aglomerados da loja do overlit para encontrar o material que você quer, e você tem que manobrar seu carro junky com todo este outro cansado, pessoa apressado com carros, e naturalmente há também os povos velhos glacially lentos e os povos do spacey e os miúdos de ADHD que todos obstruem o corredor e você tem que ranger seus dentes e tentativa para ser polido enquanto você os pede o deixa perto, e eventualmente, finalmente, você começa todas suas fontes do supper, exceto agora ela gira para fora lá não é bastante pistas de verificação geral abertas mesmo que seja extremidade---dia-se apresse, assim que a linha da verificação geral é incredibly longa, que é stupid e enfurecer, mas você não pode fazer exame de seu fury para fora na senhora frantic que trabalha o registo.
Em todo o caso, você começa finalmente à parte dianteira da linha da verificação geral, e paga por seu alimento, e espera para começar seu verificação ou cartão authenticated por uma máquina, e começa então dito “tem um dia agradável” em uma voz que seja a voz absoluta da morte, e então você tem que fazer exame de seus sacos plásticos frágeis creepy do mantimento em seu carro com o lote aglomerado, bumpy, do littery do estacionamento, e a tentativa para carregar os sacos em seu carro de tal maneira que tudo não cai fora dos sacos e não rola ao redor no tronco na maneira para casa, e então você tem que dirigir todo o repouso da maneira com a apress-hora lenta, pesada, SUV-intensive tráfego, etcetera, etcetera.
O ponto é aquele petty, crap frustrar como este é exatamente o lugar aonde o trabalho de escolher vem dentro.
Porque tráfego atolamento e aglomerado corredor e longo verificação geral linha dão mim tempo para pensar, e se eu não fizer uma decisão conscious sobre a como pensar e o que para pagar a atenção, eu estou indo ser mijado e miserável cada vez que eu tenho que alimento-compre, porque meu opt-ajuste natural é a certeza que as situações como esta são realmente toda sobre mim, sobre meu hungriness e minha fatiga e meu desejo começar apenas home, e ele está indo parecer, para todo o mundo, como todos é mais justo em minha maneira, e a quem são todos estes povos em minha maneira? E o olhar em como repulsive mais deles seja e em como stupid e vaca-como e inoperante-eyed e nonhuman parecem aqui na linha da verificação geral, ou em como irritante e rude é que os povos estão falando alta na pilha phones no meio da linha, e no olhar em como profundamente unfair este é: Eu trabalhei realmente duramente o dia inteiro e eu sou starved e tired e mim não pode mesmo começar home comer e desenrolar por causa de todos estes povos stupid do g-d-.
Ou, naturalmente, se eu estiver em um formulário mais social conscious do meu opt-ajuste, eu posso gastar o tempo no atolamento de tráfego de extremidade---dia que está irritado e repugnado em todo o enorme, stupid, pista-obstruir SUV e Hummers e camionetes V-12 que queimam seus tanques desperdiçadors, selfish, de quarenta-galão do gás, e me pode residir no fato que as etiquetas abundantes patriotic ou religiosas parece sempre estar nos veículos os mais grandes, o mais disgustingly selfish dirigidos pelo mais feio, o mais inconsiderate e os excitadores aggressive, que estão falando geralmente em telefones da pilha enquanto cortam povos fora a fim começar apenas vinte pés stupid adiante em um atolamento de tráfego, e eu posso pensar aproximadamente como as crianças das nossas crianças despise nos para desperdiçar o combustível de todo o futuro e provavelmente o parafusar acima do clima, e como spoiled e stupid e repugnando nós todos somos, e como tudo apenas suga, e assim por diante e assim por diante…
Olhe, se eu escolher pensar desta maneira, a multa, lotes de nós para fazer -- a não ser que isso que pensa desta maneira tenda a ser assim que fácil e automático não tem que ser uma escolha. Pensar desta maneira é meu opt-ajuste natural. É a maneira automática, inconsciente que eu experimento o aborrecido, frustrando, partes aglomeradas da vida do adulto em que eu me estou operando na opinião automática, inconsciente que eu sou o centro do mundo e que meus necessidades e sentimentos imediatos são o que deve determinar as prioridades do mundo. A coisa é que há umas maneiras obviamente diferentes pensar sobre estes tipos das situações. Neste tráfego, todos estes veículos furados e que rodam em marcha lenta em minha maneira: Não é impossível que alguns destes povos em SUV estêve em auto acidentes horrible no passado e encontra agora dirigir assim traumatic que seu therapist tem tudo com exceção do requisitado lhe para começar um SUV enorme, pesado assim que pode sentir seguro bastante de dirigir; ou que o Hummer que me corta apenas fora está sendo dirigido talvez por um pai cuja a criança pequena seja ferida ou doente no assento ao lado dele, e ele está tentando apressar-se ao hospital, e está em uma maneira mais grande, pressa mais legitimate do que eu sou -- é realmente mim que am em sua maneira. Ou eu posso escolher forçar-se myself a considerar a probabilidade que todos mais na linha da verificação geral do supermarket é justo como furado e frustrado porque eu sou, e que alguns destes povos têm provavelmente muito mais duramente, as vidas mais tedious ou mais dolorosas do que mim, globalmente.
Outra vez, por favor não pense de que eu lhe estou dando o conselho moral, ou de que eu estou dizendo que você “está suposto” pensa desta maneira, ou que qualquer um espera você a apenas a faz automaticamente, porque é duro, ele faz exame e o esforço mental, e se você for como mim, certos dias onde você não fá-lo, ou você liso-para fora justo não quererá a. Mas a maioria de dias, se você estiver ciente bastante se dar yourself uma escolha, você pode escolher olhar diferentemente nesta gordura, inoperante-eyed, a sobre-faç-senhora que gritou apenas em sua criança pequena na linha da verificação geral -- talvez não é geralmente como esta; talvez foi acima de três noites retas que prendem a mão de seu marido que é morrer do cancer do osso, ou talvez esta senhora very é o caixeiro do baixo-salário no Dept. dos veículos de motor quem apenas ajudou ontem a seu esposo resolver um problema red-tape do nightmarish com algum ato pequeno da bondade burocrática. Naturalmente, nenhuma desta é provável, mas não é também impossível -- depende apenas de o que você quer considerar. Se você for automaticamente certo que você sabe o que a realidade é e quem e o que é realmente importante -- se você quiser operar sobre seu opt-ajuste -- então você, como mim, não considerará as possibilidades que não são pointless e irritantes. Mas se você aprender realmente como pensar, como o pagar a atenção, a seguir saberá que você tem outras opções. Estará realmente dentro de seu poder experimentar aglomerado, alto, lento, consumidor-inferno-tipo situação porque não somente significativo mas sacred, no fogo com a mesma força que iluminou as estrelas -- compassion, amor, a unidade subsuperficial de todas as coisas. Não isso esse material mystical necessariamente verdadeiro: A única coisa que é verdadeira importante-T é que você começa se decidir como você está indo tentar o ver. Você começa decidir-se consciously o que têm o meaning e o que não. Você começa decidir o que adorar…
Porque é aqui algo mais que é verdadeiro. Nas trincheiras cotidianas da vida do adulto, não há realmente nenhuma coisa como o atheism. Não há nenhuma coisa como não adorando. Todos adora. A única escolha que nós começamos é o que a adorar. E uma razão proeminente para escolher alguma sorte do deus ou do espiritual-tipo coisa adorar -- é J.C. ou Allah, seja ele Yahweh ou o mãe-goddess de Wiccan ou as quatro verdades nobres ou algum jogo infrangible de princípios éticos -- é isso consideravelmente muito qualquer outra coisa que você adora o comerá vivo. Se você adorar o dinheiro e as coisas -- se forem onde você bate o meaning real na vida -- então você nunca terá bastantes. Nunca sinta-o ter bastantes. É a verdade. Adore seu próprio corpo e a beleza e o fascínio sexual e você sentirão sempre feios, e quando o tempo e a idade começam mostrar, você morrerá milhão mortes antes que o plantem finalmente. Em um nível, nós todos sabemos este material já -- codified como mitos, proverbs, clichés, brometos, epigrams, parables: o esqueleto de cada história grande. The trick is keeping the truth up-front in daily consciousness. Worship power -- you will feel weak and afraid, and you will need ever more power over others to keep the fear at bay. Worship your intellect, being seen as smart -- you will end up feeling stupid, a fraud, always on the verge of being found out. And so on.
Look, the insidious thing about these forms of worship is not that they're evil or sinful; it is that they are unconscious. They are default-settings. They're the kind of worship you just gradually slip into, day after day, getting more and more selective about what you see and how you measure value without ever being fully aware that that's what you're doing. And the world will not discourage you from operating on your default-settings, because the world of men and money and power hums along quite nicely on the fuel of fear and contempt and frustration and craving and the worship of self. Our own present culture has harnessed these forces in ways that have yielded extraordinary wealth and comfort and personal freedom. The freedom to be lords of our own tiny skull-sized kingdoms, alone at the center of all creation. This kind of freedom has much to recommend it. But of course there are all different kinds of freedom, and the kind that is most precious you will not hear much talked about in the great outside world of winning and achieving and displaying. The really important kind of freedom involves attention, and awareness, and discipline, and effort, and being able truly to care about other people and to sacrifice for them, over and over, in myriad petty little unsexy ways, every day. That is real freedom. The alternative is unconsciousness, the default-setting, the "rat race" -- the constant gnawing sense of having had and lost some infinite thing.
I know that this stuff probably doesn't sound fun and breezy or grandly inspirational. What it is, so far as I can see, is the truth with a whole lot of rhetorical bullshit pared away. Obviously, you can think of it whatever you wish. But please don't dismiss it as some finger-wagging Dr. Laura sermon. None of this is about morality, or religion, or dogma, or big fancy questions of life after death. The capital-T Truth is about life before death. It is about making it to 30, or maybe 50, without wanting to shoot yourself in the head. It is about simple awareness -- awareness of what is so real and essential, so hidden in plain sight all around us, that we have to keep reminding ourselves, over and over: "This is water, this is water."
It is unimaginably hard to do this, to stay conscious and alive, day in and day out.
Detta är bevattnar…,
Automatically translated into Swedish thanks to WorldLingo
Avslutninganförande som ges av David Vårda Wallace till 2005en som avlägger examen, klassificerar på den Kenyon högskolan.
Jag berättar jag själv att läsa denna när en vecka, därför att jag önskar att bli en bättre person. ”Finns det två saker till syftet på i liv: först att få vad du önskar och, efter det, att tycka om den. Endast uppnår de klokast av mankind understödja. ”~Logan P. Smed
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
där är fisksimning för dessa två barn along, och de händer att möta en äldre fisk som långt simmar annan, som nickar på dem och något att säga, ”morgonen, pojkar, hur är bevattna?”, Och det två barn fiskar bad på för a bet och därefter slutligen ett av dem looks över på annat och går, ”vad helvetet är bevattnar? Behaga
är inte,” om på detta ögonblick, dig oroas som jag planerar för att framlägga jag själv här, som den kloka gammala fiskförklaringen vad bevattnar, är till dig mer ung fisk. Förmiddag I inte den kloka gammala fisken. De omgående pekar av fisken som berättelsen är att de tydligaste, mest allestädes närvarande viktiga verklighetarna är ofta de som är det mest hård att se och tala omkring. Påstås, som ett engelska dömer, naturligtvis, detta rättvist en banal plattityd -- men faktumet är att, i de dagliga dikena av vuxen existens, banala plattityder kan ha liv-eller-död betydelse. Det kan låta lik hyperbole, eller göra sammandrag nonsens.
En enorm procentsats av stoppa, som jag ansar för att vara automatiskt bestämd av är, vänder det ut totalt felt och lurat. Är här ett exempel av den fullkomliga wrongnessen av något som jag ansar för att vara automatiskt säker av: Allt i mitt egna omgående erfar service min djupa tro som I-förmiddagen evig sanning centrerar av universum, det mest realest, den mest livliga och viktigaste personen i existens. Vi talar sällan sorterar härom av naturlig grundläggande self-centeredness, därför att den är så socialt motbjudande, men den är nätt mycket samma för allihop, besegrar djupt. Det är vår standardinställa-inställning som är hard-wired in i vårt, stiger ombord på födelse. Funderare om den: Det finns inget erfar dig har haft att du inte var på evig sanning centrerar av. Världen, som du erfar den är rätt där främre av dig eller bak dig, till lämnat eller rätten av dig, på din TV, eller ditt övervakar, eller allt vad. Folkets tankar och känslor måste att meddelas till dig somehow, men ditt eget är så omgående, akut, verkligt -- du får idén. Men behaga oroar inte att att få för I-förmiddag ordnar till för att predika till dig om medkänsla eller de andra-directedness eller so-called ”förtjänsterna.”, Denna är inte en materia av förtjänst -- det är en materia av mitt välja att göra arbetet av somehow att förändra sig eller att få fritt av min naturliga hard-wired standardinställa-inställning, som är att vara djupt och formligen self-centered, och att se och tolka allt till och med denna lins av själven.
Bemanna vem kan justera deras naturliga standardinställa-inställning hitåt beskrivas ofta, som vara ”väl justerat,” som jag föreslår till dig inte är ett tillfälligt benämner.
Givet den triumphal akademiker som här ställer in, ifrågasätter ett tydligt, är, hur mycket av detta arbete av att justera vår standardinställa-inställning gäller faktisk kunskap eller intellekt. Detta ifrågasätter får knepigt. Antagligen är det farligaste tinget om högskoleutbildning, åtminstone i mitt egna fall, att det möjliggör min tendens till över-intellectualize stoppar, för att få borttappadt i abstrakt argumentinsida mitt huvud i stället för enkelt att betala uppmärksamhet till vad går på rätt framme av mig. Betala uppmärksamhet till vad går på insida mig. Som den säkra I-förmiddagen dig grabbar vet by nu, är det extremt svårt till staget som är vaket och som är uppmärksamt, i stället för att få hypnotized av den konstant monologinsidan ditt egna huvud. Tjugo år efter min egna avläggande av examen, mig har kommit gradvist att förstå att dekonster klichéerna om ”undervisning dig hur till funderare” är faktiskt stenografin för ett mycket djupare, allvarligare idé: ”Lära hur till hjälpmedel för funderare som” egentligen lärer hur man övar något kontrollera över hur och vad dig funderare. Det hjälpmedel som är medvetet och medvetent nog att välja vad du betalar uppmärksamhet till och att välja hur dig menande erfarenhetsmässigt för tankeskapelse. Därför att, om du kan inte öva denna sort av primat i vuxet liv, du ska, vattnas med slang totalt. Funderare av de gammala klichéerna om ”vara besvärad som den är en utmärkt tjänare men ett ruskigt, styr.”, Detta gillar många clichés, så förlamat och unexciting på ytbehandla, uttrycker faktiskt en stor och ruskig sanning. Det är inte least bet tillfälligt att vuxen människa, som begår självmord med skjutvapen nästan skjuter sig alltid i huvudet. Och sanningen är att mest av dessa självmord är faktiskt dead långa för dem handtag starta. Och jag sänder att detta är vad de verkliga, ingen-tjur värderar av dina liberal-konster som utbildning är förment att vara om: Hur till uppehället från att gå till och med ditt bekväma, blomstra respektabla vuxna liv som är dött som är medvetslöst, ett slav- till ditt huvud och till din naturliga standardinställa-inställning av att vara unikt, fullständigt, imperially ensamt, dagen in och dagen ut.
Det kan låta lik hyperbole, eller göra sammandrag nonsens. Låt så oss får hårdnar. Det vanliga faktumet är att du som avlägger examen pensionärer inte har ännu någon ledtråd vad ”dagen in, för dagen hjälpmedel ut” egentligen. Det händer att vara hela stora delar av vuxen amerikanskt liv som inget talar omkring i avslutninganföranden. En sådan del gäller ledan som är rutinmässig och småaktig frustration. Föräldrarna och de äldre folksna som ska här, vet alltför väl vad I-förmiddagen som talar om.
Låt oss något att säga som det är en genomsnittlig dag och dig utstyrseln i morgonen, går till ditt utmana jobb, och du fungerar hårt för nio eller tio timmar, och på avsluta av dagen tröttas du, och du är stressad ut, och allt du önskar, är att gå hem och ha en bra kvällsmål och kanske att linda av för en koppla ihop av timmar och därefter att slå kuggetidig sort, därför att du måste utstyrseln den nästa dagen och gör all den igen vid långt av exemplet. Men därefter minns du att det inte finns någon mat hemma -- du har inte haft tid att shoppa denna vecka, på grund av ditt utmana jobb -- och så nu efter arbete måste du att få i din bil och att köra till supermarketen. Det är avsluta av workdayen, och trafikens mycket dåliga, så att få till de långt längre lagertakesna, än det bör, och, när du får slutligen där, supermarketen är mycket fullsatt, på grund av jaga den är tidspunkten, då alla annat folk med för jobb försök också till åtstramningen i någon livsmedelsbutikshopping och lagret hideously, fluorescently tänt och infused med soul-dödandet Muzak eller den företags popet och det är nätt mycket jumbon förlägger dig önskar att vara, men du inte kan precis få in och snabbt ut: Du måste att irra all över det enormt, overlitlagrets trängde ihop gångar som finner stoppa som du önskar, och du måste att manövrera din missbrukarevagn till och med all dessa tröttad annan, skynda sig folk med vagnar, och naturligtvis finns det också den glacially långsamma gamla människor och spaceyfolket och ADHD-ungarna som allt kvarter gången och dig måste att grit ditt tänder och försök för att vara artigt, som du frågar dem låter dig by, och slutligen, slutligen, får du alla dina kvällsmåltillförsel, undantar nu det vänder ut där är inte nog öppna kontrolllanes, även om det är avsluta-av--dag-rusa, så kontrollen fodrar är incredibly lång, som är dumt och att göra rosenrasande, utan du kan inte ta ditt raseri ut på det utom sig ladyarbetet registret.
På något sätt får du slutligen till kontrolllinjen beklär, och betalar för att din mat och väntan ska få ditt kontroll eller kort legitimerad av en bearbeta med maskin och får därefter berättad ”har en trevlig dag” i en uttrycka, som är evig sanning uttrycker av död, och därefter du måste att ta dina kusliga bräckliga plastpåsar av livsmedel i din vagn till och med det fullsatt som är gropiga, litteryparkeringsplats, och försök att ladda hänger lös i din sådan bil in långt den allt inte nedgången ut ur hänger lös, och rullar omkring i stammen på det långt hem-, och därefter måste du att köra hela vägen hem till och med långsamt, skurkroll, trafikerar denintensiva rusa-timmen, etceteraen, etceteraen.
Peka är det som är småaktig och att frustrera skit gillar detta är exakt var arbetet av att välja kommer in.
Om min hungriness och mitt trötta ut, därför att trafikstockningarna och de fullsatt gångarna och den långa kontrollen fodrar ger mig tid till funderare, och om jag inte gör ett medvetet beslut om hur till funderare och, vad som betalar uppmärksamhet till, I-förmiddagen som går att vara pissad och bedrövlig varje tid måste jag, mat-att shoppa, därför att min naturliga standardinställa-inställning är säkerheten, att lägen gillar detta är egentligen all om mig, och min lust precis för att få hemmet, och den går att verka, för alla värld, något liknande som alla är annars rättvis i mitt långt, och vem är allt dessa folk i mitt långt? Och looken på, hur motbjudande av dem var mest och hur dumt och skrämma-gilla och död-synade och nonhuman de verkar här i kontrollen fodrar eller på, hur förargligt och ohyfsat det är att folket talar högt på cellen, ringer i en mitt av fodra och look på hur djupt orättvist denna är: Jag har fungerat egentligen hårt all dag, och I-förmiddagen som svältas och den tröttas och jag, kan inte ens få hemmet för att äta och linda av på grund av allt dessa dumt g-d-folk.
Eller naturligtvis, om I-förmiddagen i ett socialt medvetet bildar av min standardinställa-inställning, kan jag spendera tid i avsluta-av--dagen trafikstockningen som den är ilsken, och äcklat alls det enormt, dumt och lane-att blockera SUV och Hummers och uppsamlingen V-12 åker lastbil bränning deras slösaktigt, själviskt, gasar forty-gal. behållare av, och jag kan bo på faktumet att de patriotiska eller religiösa bildekalen verkar alltid för att vara på de största, disgustingly själviska medlen som är drivande vid det mest ful, mest tanklös och aggressiva chaufförer, som talar vanligt på cellen, ringer, som de klipper av folk för att få precis tjugo dumma fot framåt i en trafikstockning, och jag kan funderare om, hur våra ska barns barn föraktar oss för slöseri som alla framtid tankar, och antagligen skruva upp klimatet, och, hur bortskämt och dumt och äckla alla vi är, och hur det suger all precis, och så vidare och så framåt…,
Se, om jag väljer till funderare hitåt, fint raddor oss för att göra -- undanta som tänkande ansar hitåt för att vara, så lätt och automatiskt måste den inte att vara ett primat. Tänkande är hitåt min naturliga standardinställa-inställning. Det är det automatiskt, medvetslöst långt, att jag erfar borrningen och att frustrera, trängd ihop begåvning av vuxet liv då I-förmiddagen som fungerar på det automatiskt, medvetslös tro att I-förmiddagen centrera av världen och att min omgående behov och känslor är vad bör bestämma världens prioriteter. Tinget är att det finns självfallet olik väg till funderare om dessa sorter av lägen. I detta trafikera, alla dessa medel som klibbas och långt slöas i mitt: Det är inte omöjligt att några av dessa folk i SUV har varit i förfärliga auto olyckor i förflutnan och finner nu att köra som så är traumatiskt, att deras terapeut har alla but beställt dem som får ett enormt, skurkrollen SUV så dem cankänselförnimmelsekassaskåpet nog för att köra; eller att Hummeren, att precis snittet mig av är kanske drivande vid en fader vars barn är lite men eller sjukt i placera bredvid honom och han är prövas att rusa till sjukhuset, och han är i ett långt större, mer legitim brådska än I-förmiddag -- det är faktiskt mig som förmiddagen i his långt. Eller jag kan välja att tvinga jag själv för att betrakta sannolikheten, som alla i supermarket'sens kontroll fodrar annars är rättvis så uttråkat och frustrerad som I-förmiddag, och som några av dessa folk har antagligen mycket mer hård, mer tröttande eller mer smärtsam liv, än mig, överallt.
Behaga inte funderare som I-förmiddagen som ger dig moralisk rådgivning eller som I-förmiddagordstävet dig, är ”den förment” funderare hitåt, eller, som någon förväntar, dig till gör precis automatiskt den, därför att den är hård, det tar ska och mentalt försök, och, om du är lik mig, gör några dagar som du ska inte, det eller dig den rättvisa lägenhetensom ska för att inte önska till, igen. Men mest dagar, om du är medveten nog att ge sig yourself ett primat, kan du välja att se olikt på detta fett som död-synas, över-göra-ladyen som skrek precis på hennes barn i kontrollen fodrar lite -- kanske är hon inte vanligt något liknande detta; kanske har hon varit upp innehav för raksträcka tre på nätterna räcka av hennes maka som är att dö av bencancer, eller kanske är denna very lady låg-utkämpar kontoristen på motorfordondept.en agera av byråkratisk vänlighet, vem det rättvisa gårdaget hjälpte din spouse att lösa ett red-tape problem för nightmarish till och med något litet. Naturligtvis är inget av detta rimligt, men det är också inte omöjligt -- det beror precis på vad du önskar att betrakta. Om du är automatiskt säker att du vet vad verklighet är och vem och vad är egentligen viktig -- om du önskar att fungera på din standardinställa-inställning -- därefter gillar du, mig, ska för att inte betrakta möjligheter som inte är pointless och förargliga. Men, om du har egentligen lärt hur till funderare, hur man betalar uppmärksamhet, då, dig ska vet att du har andra alternativ. Det ska är faktiskt inom ditt driver för att erfara ett fullsatt, högt, långsamt, konsument-helvete-skrivar läge, som inte endast meningsfullt utan sakralt, avfyra på med den samma styrkan som tände stjärnorna -- medkänsla förälskelse, den sub-surface saker för enhet allra. Inte det den nödvändigtvis riktiga mystiska stuffs: Det enda tinget, som är riktig huvudstad-T, är att du får avgöra hur du går till försök att se det. Du får medvetet avgöra vad har menande och vad inte. Du får avgöra vad för att tillbe…,
Därför att är här någontingen annat som är riktig. I de dagliga dikena av vuxet liv finns det faktiskt något sådan ting som ateism. Det finns inte något sådan ting som tillbe inte. Alla tillber. Det enda primat får vi är vad som ska tillbes. Och ett utstående resonerar för att välja något sorterar av gud eller negro spiritual-skrivar ting för att tillbe -- är det J.C. eller Allah, är det Yahweh eller den Wiccan fostra-gudinnan eller de fyra nobla sanningarna eller någon infrangible uppsättning av etiska principer -- är det som är nätt mycket något annat som du tillber ska äter dig som är vid liv. Om du tillber pengar och saker -- om de är var dig verkligt menande för klapp i liv -- därefter ska du har aldrig nog. Aldrig känselförnimmelsen har du nog. Det är sanningen. Tillbe ditt eget förkroppsligar, och skönhet och den sexuella tjusningen och du ska alltid den fula känselförnimmelsen, och, när tid och åldern startar visning, ska du matrisen miljon dödar, för de planterar slutligen dig. På jämn en, alla vet vi att denna stoppar redan -- den har kodats som myths, proverbs, clichés, banaliteter, epigrams, parablar: skelett av varje stor berättelse. The trick is keeping the truth up-front in daily consciousness. Worship power -- you will feel weak and afraid, and you will need ever more power over others to keep the fear at bay. Worship your intellect, being seen as smart -- you will end up feeling stupid, a fraud, always on the verge of being found out. And so on.
Look, the insidious thing about these forms of worship is not that they're evil or sinful; it is that they are unconscious. They are default-settings. They're the kind of worship you just gradually slip into, day after day, getting more and more selective about what you see and how you measure value without ever being fully aware that that's what you're doing. And the world will not discourage you from operating on your default-settings, because the world of men and money and power hums along quite nicely on the fuel of fear and contempt and frustration and craving and the worship of self. Our own present culture has harnessed these forces in ways that have yielded extraordinary wealth and comfort and personal freedom. The freedom to be lords of our own tiny skull-sized kingdoms, alone at the center of all creation. This kind of freedom has much to recommend it. But of course there are all different kinds of freedom, and the kind that is most precious you will not hear much talked about in the great outside world of winning and achieving and displaying. The really important kind of freedom involves attention, and awareness, and discipline, and effort, and being able truly to care about other people and to sacrifice for them, over and over, in myriad petty little unsexy ways, every day. That is real freedom. The alternative is unconsciousness, the default-setting, the "rat race" -- the constant gnawing sense of having had and lost some infinite thing.
I know that this stuff probably doesn't sound fun and breezy or grandly inspirational. What it is, so far as I can see, is the truth with a whole lot of rhetorical bullshit pared away. Obviously, you can think of it whatever you wish. But please don't dismiss it as some finger-wagging Dr. Laura sermon. None of this is about morality, or religion, or dogma, or big fancy questions of life after death. The capital-T Truth is about life before death. It is about making it to 30, or maybe 50, without wanting to shoot yourself in the head. It is about simple awareness -- awareness of what is so real and essential, so hidden in plain sight all around us, that we have to keep reminding ourselves, over and over: "This is water, this is water."
It is unimaginably hard to do this, to stay conscious and alive, day in and day out.
Это будет водой…
Automatically translated into Russian thanks to WorldLingo
Речь Commencement, котор дало Дэвид Воспитывать Уоллас к 2005 градуируя типам на коллеже Kenyon.
Я говорю прочитать это once a week потому что я хочу стать более лучшей персоной. «2 вещи, котор будут aim at в жизни: во первых, получить вы хотите и, после того, насладиться его. Только самые велемудрые mankind достигают секунды. «~Logan P. ~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Smith
там будет заплывание этих 2 молодое рыб вперед, и они случаются встретить более старую рыбу плавая другая дорога, которая кивает на их и говорит, «утро, мальчики, как вода?» И 2 молодых рыбы плавают дальше для бита, и после этого окончательн одной их взгляды сверх на другой и идут, «черт возьми будут водой? »
Если на этом моменте, вас потревожьтесь, то которые я себя планирую представить здесь как велемудрые старые рыбы объясняя что вода будет к вам более молодой рыбой, пожалуйста не. Я не буду велемудрой старой рыбой. Немедленно пункт рассказа рыб что самые очевидные, ubiquitous, важные реальности часто одними которые самыми трудными для того чтобы увидеть и talk about. Я заявлено как английское предложение, of course, это справедливо пошловатый platitude -- но факт что, в межсуточных шанцах существования взрослого, пошловатые platitudes могут иметь важность жизн-или-смерти. То может звучать как hyperbole, или резюмируйте вздор.
Огромный процент вещества я клону быть автоматически уверен, он turn out, полно неправильно и после того как он deluded. Здесь один пример дотла превратности что-то, котор я клону быть автоматически уверен: Все в моем собственном немедленно опыте поддерживает мой глубокия убеждения что я буду совершенно центром вселенного, realest, большинств vivid и важным лицом в существовании. Мы редк talk about этот вид естественного, основного self-centeredness, потому что он настолько социально repulsive, но он мил много это же для all of us, глубоко опускает. Оно наш не выполнять обязательство-устанавливать, hard-wired в наши доски на рождение. Думайте о ем: Не будет опыта, котор вы имели что вы не находились на совершенно центре. Мир по мере того как вы испытываете его прав там перед вами, или за вами, к левой стороне или right of вы, на вашем TV, или вашем мониторе, или. Мысли и ощупывания людях должны быть связаны к вам как-то, но ваши настолько немедленно, срочно, реально -- вы получаете идею. Но пожалуйста не потревожьтесь что я получаю готовым проповедовать к вам о участливости или других-directedness или so-called «добродетелях.» Это не будет дело добродетеля -- будет делом мой выбирать сделать работу как-то изменять или получать свободно мой естественный, hard-wired не выполнять обязательство-устанавливать, который должна быть глубоки и буквальн self-centered, и увидеть и интерпретировать все через этот объектив собственной личности.
Населите может отрегулировать их естественное не выполнять обязательство-устанавливающ эту дорогу часто описано как был «хороше отрегулировано,» которое я предлагаю к вам не буду случайно терминой.
Я дал triumphal академичную установку здесь, очевидный вопрос из этой работы регулировать наш не выполнять обязательство-устанавливать включает фактические знание или интеллект. Этот вопрос получает каверзным. Вероятно самая опасная вещь о образования в объеме колледжа, по крайней мере в мой собственный случай, должна что она включает мою тенденцию к над-intellectualize веществу, получить lost в абстрактных аргументах внутри моей головки вместо просто обращать внимание что происходит справедливо перед мной. Обращать внимание что происходит внутри меня. По мере того как я уверен вы ванты знает by now, весьма трудно остаться бдительным и внимательным вместо получать загипнотизировано постоянн внутренностью монолога вашу собственную головку. Через 20 лет после моей собственной градации, я приходил постепенно понять что cliché либеральн-искусство о «учя вас как думать» будет фактическ shorthand для гораздо глубокее, гораздо серьезнее идеи: «Учить как думать» реально намеревается учить как работать некоторое управление над как и вы думаете. Оно намеревается быть сознательно и осведомленно достаточно выбрать вы оплачиваете вниманию к и выбрать как вы строите смысль из опыта. Потому что если вы не можете работать это вроде отборное в жизни взрослого, то вы полно будете полены из шланга. Думайте старого cliché о «разуме превосходной холопкой но ужасным оригиналом.» Это, как много clichés, поэтому lame и unexciting на поверхности, фактическ выражают большую и ужасную правду. Оно не наименьшее то бита coincidental взрослые поручают суицид сами с firearms почти всегда всход в головке. И правда что большой часть из этих суицидов фактическ мертв long before они вытягивают пуск. И я представляю что это предположены, что будет реальное, значение никак-быка вашего образования либеральн-искусство о: Как держать от идти через вашу удобную, зажиточную, респектабельную жизнь взрослого мертвую, обморочную, невольника к вашей головке и к ваш естественный не выполнять обязательство-устанавливать быть уникально, вполне, имперски одн, дня внутри и свободно дн.
То может звучать как hyperbole, или резюмируйте вздор. Так препятствуйте нам получите бетон. Обыкновенный толком факт что вы градуируя seniors пока не имеете NIKAKой clue «день внутри, свободно дн» реально намеревается. Случаются быть все большие части жизни взрослого американской никто talk about в речах commencement. Одна такая часть включает скуку, режим, и подленькую фрустрацию. Родители и более старые люди здесь знают все слишком наилучшим образом я talk about.
By way of example, препятствуйте нам сказать его будет средним днем, и вы get up в утре, идете к вашей challenging работе, и вы работаете крепко на 9 или 10 часов, и на конце дня вы утомленн, и вы усилены вне, и все, котор вы хотите должен пойти домой и иметь хороший ужин и возможно размотать для пары часов и после этого ударить шкаф раньше потому что вы должны get up на следующий день и делает его все снова. Но после этого вы вспоминаете не будет еды дома -- вы не имели время ходить по магазинам эта неделя, из-за вашей challenging работы -- и настолько теперь после работы вы должны получить в вашем автомобиле и управить к супермаркету. Оно концом трудодня, и неудачей движения очень, поэтому получать к дороге взятий магазина более длинней чем оно, и когда вы окончательно получаете там супермаркет очень ы, из-за курса это будет time of day когда все другие люди с работами также пытаются сжать в некоторой покупке бакалеи, и магазином hideously, fluorescently осветило, и настояло с душ-умерщвлением Muzak или корпоративной шипучкой, и они милое много последнее место, котор вы хотите быть, но вы не можете как раз получить внутри и быстро вне: Вы должны бродяжничать повсюду огромное, междурядья магазина overlit ые для того чтобы найти вещество, котор вы хотите, и вы должны провести маневр ваша junky тележка через все это утомлянное другое, поспешенные люди с тележками, и of course будут также glacially медленные старые люди и люди spacey и малыши ADHD которым все преграждают междурядье и вы должны grit ваши зубы и попытка для того чтобы быть вежливо по мере того как вы спрашиваете их препятствуете вам мимо, и окончательн, окончательно, вы получаете все ваши поставкы ужина, за исключением теперь ее turn out там не будьте достаточными майнами проверки открытыми даже если они конц---дн-спешят, поэтому линия проверки неимоверно длиння, которая тупоумна и разъярять, а вы не можете принять ваш неистовство вне на оголтелой повелительнице работая регистр.
В лубом случае, вы окончательно получаете к фронту линии проверки, и оплачиваете для вашей еды, и ждете для того чтобы получить ваши проверку или карточку authenticated машиной, и после этого получаете сказанными «имеете славный день» в голосом который будет совершенно голос смерти, и после этого вы должны принять ваши creepy flimsy пластиковые мешки бакалеи в вашей тележке через места для стоянки ые, ухабистоеся, littery, и попытку для того чтобы нагрузить мешки в вашем автомобиле in such a way that все не падает из мешков и не свертывает вокруг в хоботе на дороге домой, и после этого вы должны управлять полностью домой через медленное, тяжелое, SUV-интенсивнейшее движение спешить-часа, etcetera, etcetera.
Пункт то подленькое, гречиха расстраивать как это точно куда работа выбирать приходит cIn.
Потому что затор в уличном движении и о в уличном движении междурядье и длинне проверка линия дайте я время думать, и если я не делаю сознательное решение о, то как думать и для того чтобы оплатить внимание к, я иду быть pissed и горемычно every time я ед-ходите по магазинам, потому что моим естественным не выполнять обязательство-устанавливать будет определенность что ситуации как это реально совсем о мне, о моем hungriness и моей усталости и моем желание как раз получить домашним, и ем идет показаться, для полностью мира, как каждое еще справедлив в моей дороге, и все эти люди в моей дороге? И взгляд на как repulsive больше всего их и как тупоумно и коров-как и мертво-eyed и nonhuman они кажутся здесь в линии проверки, или на как annoying и rude она что люди говорят громк на клетке знонит по телефону in the middle of линия, и взгляд на как глубоки шестякино это является следующим: Я работал реально крепко весь день и я starved и утомленн и он не смогите даже получить, что домашн съесть и размотать из-за всех этих тупоумных людей g-d-.
Или, of course, если я нахожусь в социально сознательной форме мой не выполнять обязательство-устанавливать, то я могу потратить время в затора в уличном движении конц---дня в уличном движении сердит и после того как я опостылет на все огромном, тупоумно, кажется, что находит майн-преграждать SUV и Hummers и pickup truck V-12 горя их баки расточительных, шкурных, 40-галлона газа, и меня может обитать на факте что патриотические или вероисповедные bumper stickers всегда на самых больших, наиболее disgustingly шкурных кораблях управляемых самым уродским, само неосмотрительно и завоевательные водители, которые обычно говорят на телефонах клетки по мере того как они режут людей для того чтобы получить как раз 20 тупоумных футов вперед в затора в уличном движении, и я могу думать о как дети наших детей презреют нас для расточительствовать топливо всего будущего и вероятно привинчивать вверх по климату, и как после того как я избалованы и тупоумно и мы все, и как он все как раз всасывает, и так далее и так далее…
Посмотрите, что, если я выбираю думать эта дорога, то штраф, серии нас сделать -- except that думать эта дорога клонит быть поэтому легко и автоматическо не должно быть выбором. Думать эта дорога мой естественный не выполнять обязательство-устанавливать. Будет автоматической, обморочной дорогой что я испытываю сверлильное, ыми частями жизни взрослого когда я работаю на автоматическом, обморочном веровании что я буду центром мира и что мои немедленно потребности и ощупывания должно обусловить приоритеты мира. Вещь что будут очевидно по-разному дороги думать о этих видах ситуаций. В этом движении, все эти корабли вставленные и idling в моей дороге: Не невозможно что некоторые из этих людей в SUV находилось в horrible автоматических авариях в прошлом и теперь находит управлять настолько травматичным что их therapist имеет все исклучая после того как оно приказано им для того чтобы получить огромное, тяжелое SUV поэтому они могут чувствовать безопасными достаточно для того чтобы управлять; или что Hummer как раз режет меня возможно управляется отцом маленький ребенок ушиблен или больной в месте рядом с им, и он пытает поспешить к стационару, и он находится в дороге более большой, более правомерной спешности чем я -- она будет фактическ мной am в его дороге. Или я могу выбрать принудить рассматривать вероятие каждое еще в линии проверки супермаркета справедливо как пробурено и после того как я расстроено по мере того как я, и которое некоторые из этих людей вероятно имеют очень более крепко, более нудные или более тягостные жизни чем я делают, полно.
Опять, пожалуйста не думайте что я даю вам нравственную консультацию, или что я говорю вы «предположено» думает эта дорога, или что любое предпологает вы к как раз автоматически делает ее, потому что трудно, оно принимает будет и умственное усилие, и если вы как я, то, некоторые дни, котор вы не будете сделало его, или вы справедливое плоское-вне не будете хотеть к. Но большинств дни, если вы осведомленны достаточно для того чтобы дать выбор, то вы можете выбрать посмотреть по-разному на это тучном, мертво-eyed, над-делать-повелительница которая как раз screamed на ее маленьком ребенке в линии проверки -- возможно она не обычно как это; возможно она вверх по 3 прямым ночам держа руку ее супруга умирать рака косточки, или возможно эта очень повелительница будет клерком низк-зарплаты на dept моторных транспортов. как раз вчера помогло вашему spouse разрешить проблему nightmarish red-tape через некоторый малый поступок узковедомственного мягкосердечия. Of course, никакое из этого правоподобно, но не также невозможно -- оно как раз зависит на вы хотите рассматривать. Если вы автоматически уверенн, то что вы знаете реальность и и реально важно -- если вы хотите привестись в действие дальше ваш не выполнять обязательство-устанавливать -- после этого вы, как я, не будете рассматривать возможности которые не беспредметны и annoying. Но если вы реально учили как думать, как оплатить внимание, тогда, то вас знает вы имеет другие варианты. Оно фактическ находится в пределах вашей силы испытать толпиться, громко, медленно, ситуация едок-ад-типа как not only содержательно но священнейше, на пожаре с таким же усилием которое осветило звезды -- участливость, влюбленность, близповерхностное всеединство всех вещей. Не то то mystical вещество обязательно поистине: Единственная вещь прописные-T поистине что вы получают, что решаете как вы идете попытаться увидеть его. Вы получают, что сознательно решаете имеет смысль и не делает. Вы получают, что решаете поклониться…
Потому что здесь something else поистине. В межсуточных шанцах жизни взрослого, не будет фактическ такой вещи как атеизм. Не будет такой вещи как поклоняющся. Каждое поклоняется. Единственный выбор, котор мы получаем, котор нужно поклониться. И выдающая причина для выбирать некоторый вид вещи бога или духовн-типа для того чтобы поклониться -- be it J.C. или аллах, be it Yahweh или мат-богина Wiccan или 4 благородных правды или некоторого infrangible комплект основ нравственности -- то довольно много что-нибудь еще, котор вы поклоняетесь съедите вас живые. Если вы поклоняетесь деньг и вещи -- если они, то где вы выстукиваете реальную смысль в жизни -- после этого вы никогда не будете иметь достаточно. Никогда не чувствуйте, что вас иметь достаточно. Будет правдой. Поклонитесь ваше собственное тело и красотка и сексуальный allure и вы всегда будете чувствовать уродскими, и когда время и время начнут показать, вы умрете миллион смертей прежде чем они окончательно засаживает вас. На одном уровне, мы все знаем это вещество уже -- оно было составлен кодекс как мифы, пословицы, clichés, бромиды, epigrams, parables: скелет каждого большого рассказа. The trick is keeping the truth up-front in daily consciousness. Worship power -- you will feel weak and afraid, and you will need ever more power over others to keep the fear at bay. Worship your intellect, being seen as smart -- you will end up feeling stupid, a fraud, always on the verge of being found out. And so on.
Look, the insidious thing about these forms of worship is not that they're evil or sinful; it is that they are unconscious. They are default-settings. They're the kind of worship you just gradually slip into, day after day, getting more and more selective about what you see and how you measure value without ever being fully aware that that's what you're doing. And the world will not discourage you from operating on your default-settings, because the world of men and money and power hums along quite nicely on the fuel of fear and contempt and frustration and craving and the worship of self. Our own present culture has harnessed these forces in ways that have yielded extraordinary wealth and comfort and personal freedom. The freedom to be lords of our own tiny skull-sized kingdoms, alone at the center of all creation. This kind of freedom has much to recommend it. But of course there are all different kinds of freedom, and the kind that is most precious you will not hear much talked about in the great outside world of winning and achieving and displaying. The really important kind of freedom involves attention, and awareness, and discipline, and effort, and being able truly to care about other people and to sacrifice for them, over and over, in myriad petty little unsexy ways, every day. That is real freedom. The alternative is unconsciousness, the default-setting, the "rat race" -- the constant gnawing sense of having had and lost some infinite thing.
I know that this stuff probably doesn't sound fun and breezy or grandly inspirational. What it is, so far as I can see, is the truth with a whole lot of rhetorical bullshit pared away. Obviously, you can think of it whatever you wish. But please don't dismiss it as some finger-wagging Dr. Laura sermon. None of this is about morality, or religion, or dogma, or big fancy questions of life after death. The capital-T Truth is about life before death. It is about making it to 30, or maybe 50, without wanting to shoot yourself in the head. It is about simple awareness -- awareness of what is so real and essential, so hidden in plain sight all around us, that we have to keep reminding ourselves, over and over: "This is water, this is water."
It is unimaginably hard to do this, to stay conscious and alive, day in and day out.
Dit is Water…
Automatically translated into Dutch thanks to WorldLingo
De toespraak van het begin die door David Foster Wallace aan de het een diploma behalen van 2005 klasse bij Universiteit Kenyon wordt gegeven.
Ik vertel me om dit één keer in de week te lezen omdat ik een betere persoon wil worden. „Er zijn twee dingen om naar in het leven te streven: eerst, om te krijgen wat u en, na dat, van het wilt genieten. Slechts wijst van mensheid bereikt de tweede. „~Logan P. Smith
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
zijn Er deze twee jonge vissen die zwemmen, en zij gebeuren om een oudere vis te ontmoeten die de andere manier zwemt, die bij hen neigt en zegt, „Ochtend, jongens, hoe het water?“ is En de twee jonge vissen zwemmen voor een beetje, en toen uiteindelijk één van hen blikken over bij andere en gaat, „wat de hel water is? “
Als op dit ogenblik, bent u ongerust gemaakt die ik van plan ben om zelf die hier als wijze oude vissen voor te stellen welk water verklaren aan u jongere vis is, gelieve te zijn niet. Ik ben niet de wijze oude vissen. Het directe punt van het vissenverhaal is dat de duidelijkste, alomtegenwoordige, belangrijke werkelijkheid vaak degenen is die het moeilijkst om zijn te zien en te spreken over. Verklaard als Engelse zin, natuurlijk, is dit enkel een banale platitude -- maar het feit is dat, in de geulen van dag tot dag van volwassen bestaan, de banale platitudes leven-of-doodsbelang kunnen hebben. Dat kan als hyperbool, of abstracte onzin klinken.
Een reusachtig percentage van het materiaal ik automatisch bepaald neig te zijn waarvan is, totaal verkeerd en misleid blijkt het. Hier is één voorbeeld van de uiterste onjuistheid van iets ik automatisch zeker van neig te zijn: Alles in mijn eigen directe ervaring steunt mijn diepe overtuiging dat ik het absolute centrum van het heelal, de meest realest, levendigste en belangrijke persoon bestaand ben. Wij spreken zelden over dit soort van natuurlijke, basis zelf-centeredness, omdat het zo sociaal repulsive is, maar het is vrij veel het zelfde voor wij allemaal, diep neer. Het is onze gebrek-plaatst, hard-getelegrafeerd in onze raad bij geboorte. Denk over het: Er is geen ervaring u hebt gehad dat u niet op het absolute centrum van was. De wereld aangezien u ervaart het is juist daar voor u, of achter u, aan de linkerzijde of het recht van u, op uw TV, of uw monitor, of wat. De gedachten en het gevoel van andere mensen moeten aan u op de een of andere manier worden meegedeeld, maar uw zijn zo direct, dringend, echt -- u krijgt het idee. Maar zich te maken gelieve niet ongerust dat ik bereid om aan u over medeleven of ander-directedness of de zogenaamde „deugden word te prediken.“ Dit is geen kwestie van deugd -- het is een kwestie van mijn het verkiezen om het werk te doen van op de een of andere manier het veranderen of vrij worden van mijn natuurlijke, hard-getelegrafeerde gebrek-plaatst, die diep en letterlijk moet zelf- wordengecentreerd, en alles te zien en te interpreteren door deze lens van zelf.
De mensen die hun natuurlijk kunnen aanpassen gebrek-plaatsend deze manier worden vaak beschreven zoals „goed wordt aangepast,“ die ik aan u voorstel geen toevallige termijn is.
Gezien het triomfantelijke academische hier plaatsen, is een duidelijke vraag hoeveel van dit werk van het aanpassen van onze gebrek-plaatst daadwerkelijke kennis of intellect impliceert. Deze vraag wordt netelig. Waarschijnlijk is het gevaarlijkste ding over universiteitsonderwijs, op zijn minst in mijn eigen geval, dat het mijn tendens verloren over-intellectualize materiaal toelaat, om te worden in abstracte argumenten binnen mijn hoofd in plaats van eenvoudig het besteden van aandacht aan wat op recht voor me gaat. Bestedend aandacht aan wat op binnen me gaat. Aangezien ik u zeker ben onderhand het weten de kerels, is het uiterst moeilijk waakzaam te blijven en aandachtig in plaats van het krijgen hypnotized door constante monologue binnen uw eigen hoofd. Twintig jaar na mijn eigen graduatie, ben ik geleidelijk aan komen begrijpen dat de liberaal-kunsten cliché over „het onderwijzen van u hoe te te denken“ eigenlijk stenografie voor een veel dieper, ernstiger idee is: „Het leren hoe te te denken“ betekent werkelijk lerend hoe te om wat controle over uit te oefenen hoe en wat u denkt. Het betekent bewust genoeg en bewust zijnd om te kiezen wat u aandacht aan en betaalt om te kiezen hoe u betekenis vanuit ervaring construeert. Omdat als u dit soort keus in het volwassen leven niet kunt uitoefenen, u totaal hosed zult zijn. Denk aan oude cliché over de „mening die een uitstekende bediende maar een vreselijke meester.“ is Dit, als vele clichés, zodat het lamé en het unexciting op de oppervlakte, drukt eigenlijk een grote en vreselijke waarheid uit. Het is niet het minste samenvallende beetje dat de volwassenen die zelfmoord met vuurwapens bijna altijd begaan zelf in het hoofd ontspruiten. En de waarheid is dat het grootste deel van deze zelfmoorden eigenlijk dood zijn long before zij de trekker trekken. En ik leg voor dat dit is wat de echte, geen-stierenwaarde van uw liberaal-kunstenonderwijs verondersteld om is te zijn over: Hoe te van het gaan door uw comfortabel, bloeiend, respectable volwassen leven dood, onbewust, een slaaf te houden aan uw hoofd en aan uw natuurlijke gebrek-plaatst van het zijn uniek, volledig, imperially alleen, dag binnen en dag uit.
Dat kan als hyperbool, of abstracte onzin klinken. Zo word concreet. Het duidelijke feit is dat u een diploma behalende oudsten nog niet om het even welke aanwijzing hebt wat „dag binnen, de dag uit“ werkelijk betekent. Er gebeuren gehele grote delen van het volwassen Amerikaanse leven te zijn niemand waarover in begintoespraken spreekt. Één dergelijk deel impliceert verveling, routine, en kleine frustratie. De ouders en de oudere mensen zullen hier alle te goed kennen wat ik over spreek.
Als voorbeeld, zeg het een gemiddelde dag is, en u in de ochtend, gaat naar uw opwindende baan opstaat, en u hard negen of tien uren werkt, en begin de dag u vermoeid bent, en u uit wordt beklemtoond, en allen u wilt zich moet naar huis gaan en een goed avondmaal hebben en misschien voor een paar uren afwikkelen en dan het rek vroeg raken omdat u de volgende dag moet omhoog worden en het allen opnieuw doet. Maar zich dan herinnert u er thuis geen voedsel is -- u hebt geen tijd gehad te winkelen deze week, wegens uw opwindende baan -- en zo nu na het werk moet u in uw auto krijgen en aan de supermarkt drijven. Het is het eind van de werkdag, en het zeer slechte verkeer, zodat neemt het krijgen aan de opslag manier langer dan het zou moeten, en wanneer u definitief daar wordt is de supermarkt zeer overvol, wegens cursus is het de tijd van dag wanneer alle andere mensen met banen ook om in wat kruidenierswinkel het winkelen proberen te drukken, en de opslag hideously, fluorescently aangestoken, en die met ziel-moord Muzak of collectieve pop wordt gegoten, en het is vrij veel de laatste plaats u wilt zijn, maar u kunt niet alleen en snel binnenkomen uit: U moet helemaal over reusachtig wandelen, overlit de overvolle doorgangen van de opslag om het materiaal te vinden u wilt, en u uw junky kar door al deze andere vermoeide, haastige mensen met karren moet manoeuvreren, en natuurlijk er ook de glacially langzame oude mensen en de spaceymensen en de jonge geitjes zijn ADHD die allen de doorgang blokkeren en u uw tanden moet knarsen en beleefd proberen om te zijn aangezien u hen vraagt om u te laten langs, en uiteindelijk, tenslotte, krijgt u al uw avondmaallevering, behalve nu blijkt het er niet genoeg open controlestegen zijn alhoewel het de eind-van-de-dag-stormloop is, zodat is de controlelijn ongelooflijk lang, wat stom is en razend makend, maar u kunt niet uw woede op de gekke dame nemen die het register werkt.
In elk geval, wordt u definitief aan de voorzijde van de controlelijn, en betaalt voor uw voedsel, en wacht om uw controle of kaart die door een machine voor authentiek wordt verklaard te krijgen, en dan te worden verteld „een aardige dag“ in een stem hebben die de absolute stem van dood is, en dan moet u uw griezelige flimsy plastic zakken van kruidenierswinkels in uw kar nemen door de overvolle, hobbelige, partij van het litteryparkeren, en proberen om de zakken in uw auto te laden zodanig dat alles niet uit de zakken valt en rond in de boomstam op het manierhuis rolt, en dan u moet al manierhuis door langzaam drijven, zwaar, sUV-Intensief spoed-uur verkeer, enz., enz.
Het punt is klein dat, is frustreren crap als dit precies waar het werk van het kiezen binnen komt.
Omdat de verkeersjam en de overvolle doorgangen en de lange controlelijnen me tijd geven te denken, en als ik geen bewust besluit over hoe te te denken neem en wat om aandacht aan te besteden, ik ben het gaan pissed en zijn miserabel telkens als ik voedsel-winkel moet, omdat mijn natuurlijke gebrek-plaatst de zekerheid dat de situaties als dit werkelijk allen over me zijn, over mijn hungriness en mijn moeheid en mijn wens is huis enkel om te worden, en het, voor al wereld, als iedereen gaat schijnen anders is enkel op mijn manier, en wie al deze mensen op mijn manier zijn? En bekijk hoe repulsive de meesten van hen zijn en hoe stom en koe-als en dood-eyed en nonhuman zij hier in de controlelijn schijnen, of hoe lastig en ruw het is dat de mensen luid op celtelefoons in het midden van de lijn spreken, en bekijk hoe diep oneerlijk dit is: Ik heb werkelijk hard de hele dag gewerkt en ik ben uitgehongerd en vermoeid en ik kan geen huis zelfs ertoe brengen om zich wegens al deze stomme GDmensen te eten en af te wikkelen.
Of, natuurlijk, als ik in een socialer bewuste vorm van mijn gebrek-plaatst ben, kan ik tijd in de eind-van-de-dag verkeersjam doorbrengen die boos en weerzinwekkend bij al reusachtig, stom, steeg-blokkeert SUV en Hummers en v-12 bestelwagenvrachtwagens die hun verkwistend branden, egoïstisch, veertig-gallon tanks gas is, en ik kan bij het feit dat blijven stilstaan de patriotic of godsdienstige bumperstickers altijd om op het grootst, de meeste disgustingly egoïstische voertuigen schijnen te zijn gedreven door de lelijkste, meest onattente en agressieve bestuurders, die gewoonlijk op celtelefoons spreken aangezien zij mensen afsnijden om enkel twintig stomme voet in een verkeersjam vooruit te worden, en ik kan denk over hoe de kinderen van onze kinderen ons voor het verspillen van de brandstof van al toekomst en waarschijnlijk het verknoeien van het klimaat zullen verachten, en hoe bedorven en stom en doend walgen wij allen zijn, en hoe het allen enkel zuigt, enz., enz.…
Kijk, als ik verkies om deze manier, boete, veel ons te denken doen -- behalve dat neigt denken van deze manier zo gemakkelijk te zijn en automatisch moet het geen keus zijn. Het denken van deze manier is mijn natuurlijke gebrek-plaatst. Het is de automatische, onbewuste manier dat ik het boring ervaar, frustrerend, overbevolkte delen van het volwassen leven wanneer ik op de automatische, onbewuste overtuiging werk dat ik het centrum van de wereld ben en dat mijn direct behoeften en gevoel zijn wat de prioriteiten van de wereld zou moeten bepalen. Het ding is dat er duidelijk verschillende manieren om over deze soorten situaties zijn te denken. In dit verkeer, plakten al deze voertuigen en niets uitvoerend op mijn manier: Het is niet onmogelijk dat sommige van deze mensen in SUV in afschuwelijke autoongevallen in het verleden zijn geweest en nu drijven zo traumatisch gevonden dat hun therapeut alles heeft behalve opdracht gegeven tot hen om een reusachtige, zware SUV te krijgen zodat kunnen zij genoeg veilig voelen te drijven; of dat Hummer die me enkel afsnijdt misschien door een vader wordt gedreven het van wie weinig kind of ziek in de zetel naast hem, wordt gekwetst en hij probeert om aan het ziekenhuis mee te slepen, en hij is op een bepaalde manier groter, wettigere haast dan ben ik -- het is eigenlijk I die am op zijn manier. Of ik kan verkiezen om te dwingen om de waarschijnlijkheid dat te overwegen iedereen anders in de de controlelijn van de supermarkt zoals enkel bored en gefrustreerd is aangezien ik ben, en dat sommige van deze mensen waarschijnlijk veel harder hebben, het vervelendere of pijnlijke leven dan ik, globaal.
Opnieuw, te denken gelieve dat ik u moreel advies geef, of niet dat ik zeg u „verondersteld bent“ deze manier denken, of dat iedereen u enkel aan doet het automatisch, omdat het hard is, het neemt zal en geestelijke inspanning verwacht, en als u als me bent, sommige dagen zult u niet het kunnen doen, of u zult enkel vlak-uit niet aan willen. Maar de meeste dagen, als u bewust genoeg bent om een keus te geven, kunt u verkiezen om verschillend dit vet te bekijken, dood-eyed, over-maken-dame die bij haar enkel weinig kind in de controlelijn gilde -- misschien is zij niet gewoonlijk als dit; misschien heeft zij omhoog drie rechte nachten de hand van haar echtgenoot gehouden die aan beenkanker sterft, of misschien is deze eigenlijke dame de bediende met een laag inkomen bij de Dienst van Gemotoriseerde voertuigen. wie enkel gisteren uw echtgenoot hielp een nightmarish rood-bandprobleem door één of andere kleine handeling van bureaucratische vriendelijkheid oplossen. Natuurlijk, is niets van dit waarschijnlijk, maar het is ook niet onmogelijk -- het hangt enkel af van wat u wilt overwegen. Als u automatisch zeker bent dat u weet welke werkelijkheid is en wie en wat werkelijk belangrijk is -- als u bij uw gebrek-plaatst wilt werken -- dan zult u, als me, geen mogelijkheden overwegen die niet stomp en ergerend zijn. Maar als u werkelijk hebt geleerd hoe te te denken hoe te om aandacht te besteden, dan zult u weten u andere opties hebt. Het zal eigenlijk binnen uw bevoegdheid zijn om overvol te ervaren, luid, langzaam, consument-hel-type situatie niet alleen zinvol maar heilig, op brand met de zelfde kracht die de sterren aanstak -- medeleven, liefde, de sub-surface eenheid van alle dingen. Niet dat dat mystical noodzakelijk ware materiaal: Het enige ding dat Waar hoofd-t is is dat u krijgt om te besluiten hoe u gaat proberen om het te zien. U krijgt om bewust te beslissen wat het betekenen heeft en wat niet. U krijgt om te beslissen te aanbidden wat…
Omdat hier iets anders is dat waar is. In de geulen van dag tot dag van het volwassen leven, is er eigenlijk geen dergelijk ding zoals atheism. Er is geen dergelijk ding zoals aanbiddend niet. Iedereen aanbidt. De enige keus die wij is te aanbidden wat hebben gekregen. En een opmerkelijke reden om één of andere soort het te aanbidden ding van God te kiezen of van het geestelijk-type -- zij het J.C. of Allah, zij het Yahweh of de moeder-godin Wiccan of Vier Edele Truths of één of andere infrangible reeks ethische principes -- is dat vrij veel iets anders u aanbidt levend u zal eten. Als u geld en dingen aanbidt -- als zij zijn waar u echte betekenis in het leven onttrekt -- dan zult u nooit genoeg hebben. Vind nooit u genoeg hebt. Het is de waarheid. Aanbid uw eigen lichaam en schoonheid en seksuele fascinatie en u zult altijd lelijk, voelen en wanneer tijd en leeftijds het begin dat, u miljoen sterfgevallen toont zal sterven alvorens zij u definitief planten. Voor één niveau, reeds kennen wij allen dit materiaal -- het is vastgelegd als mythen, gezegden, clichés, bromiden, epigrams, gelijkenissen: het skelet van elk groot verhaal. The trick is keeping the truth up-front in daily consciousness. Worship power -- you will feel weak and afraid, and you will need ever more power over others to keep the fear at bay. Worship your intellect, being seen as smart -- you will end up feeling stupid, a fraud, always on the verge of being found out. And so on.
Look, the insidious thing about these forms of worship is not that they're evil or sinful; it is that they are unconscious. They are default-settings. They're the kind of worship you just gradually slip into, day after day, getting more and more selective about what you see and how you measure value without ever being fully aware that that's what you're doing. And the world will not discourage you from operating on your default-settings, because the world of men and money and power hums along quite nicely on the fuel of fear and contempt and frustration and craving and the worship of self. Our own present culture has harnessed these forces in ways that have yielded extraordinary wealth and comfort and personal freedom. The freedom to be lords of our own tiny skull-sized kingdoms, alone at the center of all creation. This kind of freedom has much to recommend it. But of course there are all different kinds of freedom, and the kind that is most precious you will not hear much talked about in the great outside world of winning and achieving and displaying. The really important kind of freedom involves attention, and awareness, and discipline, and effort, and being able truly to care about other people and to sacrifice for them, over and over, in myriad petty little unsexy ways, every day. That is real freedom. The alternative is unconsciousness, the default-setting, the "rat race" -- the constant gnawing sense of having had and lost some infinite thing.
I know that this stuff probably doesn't sound fun and breezy or grandly inspirational. What it is, so far as I can see, is the truth with a whole lot of rhetorical bullshit pared away. Obviously, you can think of it whatever you wish. But please don't dismiss it as some finger-wagging Dr. Laura sermon. None of this is about morality, or religion, or dogma, or big fancy questions of life after death. The capital-T Truth is about life before death. It is about making it to 30, or maybe 50, without wanting to shoot yourself in the head. It is about simple awareness -- awareness of what is so real and essential, so hidden in plain sight all around us, that we have to keep reminding ourselves, over and over: "This is water, this is water."
It is unimaginably hard to do this, to stay conscious and alive, day in and day out.
هذا ماء…
Automatically translated into Arabic thanks to WorldLingo
بداية خطبة يعطى بدايفيد [فوستر] [ولّس] إلى ال 2005 يتخرّج صنف في [كنون] كلية.
أنا أقولبنفسي أن يقرأ هذا [أنس ا ويك] لأنّ أنا أريد أن يصبح شخص جيّدة. "هناك اثنان أشياء أن يتّجه في حياة: أولى, أن يحصل ماذا أنت تريد و, بعد أنّ, أن يستمتع هو. فقط يحقّق ال [ويسست] من جنس بشريّ الثانية. "[لوغن] [ب.]. [سميث]
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
هناك هذا اثنان شابّة سمكة سباحة جانبا, ويحدث هم أن يلتقي سمكة قديمة سابح الأخرى طريق, الذي يتذبذب في هم ويقول, "صباح, فتى, كيف يكون الماء?" ويسبح الاثنان سمكة شابّة فوق للقمة, وبعد ذلك أخيرا واحدة من هم نظرات على في الأخرى ويذهب, "ماذا الجحيم ماء? أقلقت"
إن في هذا عزم, أنت أنّ أنا أخطّط أن يقدّم بنفسي هنا كالحكيمة قديمة سمكة يفسّر ما ماء يكون إلى أنت سمكة شابّة, رجاء لست. أنا لست السمكة حكيمة قديمة. النقطة فوقيّة من السمكة قصة أنّ ال أكثر واضحة, كلّيّ وجود, حقائق مهمّة غالبا الأحد أنّ يكون ال يستعصي أن يرى و [تلك بووت]. يفيد كجملة إنجليزيّة, [أف كورس], هذا صحيحة بلادة عاديّة -- غير أنّ الحقيقة أنّ, في الخندقة [د-تو-دي] من بالغة وجود, بلادة عاديّة يستطيع يتلقّى [ليف-ور-دث] أهمية. جربت أنّ يمكن صوّتت مثل غلو, أو هراء.
نسبة مئويّة ضخمة من المادّة خام أنّ أنا أميل أن يكون تلقائيّا مؤكّدة من يكون, [تثرن ووت] هو, تماما خاطئة ويضلّل. هنا واحدة مثال من الظلام مطلقة من شيء أنا أميل أن يكون تلقائيّا يوقن من: يساند كلّ شيء في ي خاصّة خبرة فوريّة إعتقادي عميقة أنّ أنا المركز مطلقة من الكون, ال [رلست], أكثر مشرقة وشخص مهمّة في وجود. نحن نادرا [تلك بووت] هذا نوع من طبيعيّة, [سلف-سنتردنسّ] أساسيّة, لأنّ هو يكون هكذا [سسلّي] بغيضة, غير أنّ هو يكون جميلة كثير ال نفس ل كلّ من نا, عميقا إلى أسفل. هو نا [دفولت-ستّينغ], [هرد-ويرد] داخل ألواحنا في ولادة. فكّرت حول هو: هناك ما من خبرة أنت قد تلقّيت أنّ [ب] أنت لم في المركز مطلقة من. العالم بما أنّ أنت تختبر هو يصحّ هناك أمام أنت, أو خلف أنت, إلى اليسرى أو يصحّ من أنت, على تلفزيونك, أو مدربتك, أو ماذا. أخرى الناس أفكار وأحاسيس يضطرّ كنت اتّصلت إلى أنت بطريقة ما, غير أنّ ك خاصّة هكذا فوقيّة, ملحّة, حقيقيّة -- أنت تحصل الفكرة. لا يقلق غير أنّ رجاء أنّ أنا أحصل يتأهّب أن يعظ إلى أنت حول شفقة أو [أثر-ديركتدنسّ] أو الما يسمّى "فضائل." هذا ليس أمر الفضيلة -- هو أمر من ي يختار أن يتمّ العمل من بطريقة ما يغيّر أو يحصل مجّانا من ي طبيعيّة, [هرد-ويرد] [دفولت-ستّينغ], أيّ يكون أن يكون بعمق وحرفيّا [سلف-سنترد], وأن يرى وفسّرت كلّ شيء من خلال هذا عدسة النفس.
عمّرت الذي يستطيع كيّفت هم طبيعيّة [دفولت-ستّينغ] هذا طريق يكون غالبا وصفت بما أنّ يكون "جيّدة يكيّف," أيّ أنا أقترح إلى أنت ليس عبارة عرضيّة.
يعطي العمليّة إعداد انتصاريّ أكاديميّ هنا, سؤال واضحة كم من هذا عمل من يكيّف نا [دفولت-ستّينغ] يتضمّن حقيقيّة معرفة أو عقل. يحصل هذا سؤال عسيرة. على الأرجح الشيء خطرة أكثر حول [كلّج دوكأيشن], على الأقلّ في ي خاصّة حالة, أنّ يمكّن هو نزعتي إلى [أفر-ينتلّكتثليز] مادّة خام, أن يحصل ضائعة في حجات تجريديّة في رأسي [إينستد وف] ببساطة يدفع إنتباه إلى ماذا يكون يذهب على حق أمام ي. يدفع إنتباه إلى ماذا يكون يذهب فوق في ي. بما أنّ أنا أكون يوقن يعرف أنت شدادات [بي نوو], هو جدّا يصعب أن يبقى يقظة ومنتبهة [إينستد وف] يحصل ينوّم بالثابتة مناجاة داخلك خاصّة رأس. عشرون سنون بعد ي خاصّة تدرج, قد أتى أنا تدريجيّا أن يفهم أنّ ال [ليبرل-رتس] [كليش] حول "يعلم أنت كيف أن يفكّر" واقعيّا إختزال ل كثير عميقة, أكثر فكرة جدّيّة: "يعني يعلم كيف أن يفكّر" حقّا يعلم كيف أن يتدرّب بعض تحكم على كيف وماذا أنت تفكّر. هو يعني يكون واعية ومدركة بكفاية أن يختار ماذا أنت تدفع إنتباه إلى وأن يختار كيف أنت تبني معنى [فروم إكسبرينس]. لأنّ إن أنت يستطيع لا يتدرّب هذا نوع الإختبار في بالغ حياة, أنت كنت تماما [هوسد]. فكّرت من ال [كليش] قديمة حول "العقل يكون خادمة ممتازة غير أنّ سيد رهيبة." عبّر عن هذا, مثل كثير [كليشس], لذلك [لم] و [أونإكسستينغ] على السطح, واقعيّا عظيمة وحقيقة رهيبة. هو ليس ال الأقلّ لقمة متزامنة أنّ بالغ الذي يرتكب إنتحار مع سلاح ناريّ تقريبا دائما إطلاق النار بنفسي في الرأس. والحقيقة أنّ أكثر من هذا إنتحارات واقعيّا ميّتة [لونغ بفور] يسحب هم الزناد. ويقدّم أنا أنّ هذا ماذا الحقيقيّة, [نو-بولّ-] قيمة من ك [ليبرل-رتس] تربية يكون افترضت أن يكون حول: كيف أن يحافظ من يذهب من خلال ك مريحة, مزدهرة, محترمة بالغة حياة ميّتة, لاشعوريّة, عبدة إلى رأسك وإلى ك طبيعيّة [دفولت-ستّينغ] من يكون فقط, تماما, [إيمبريلّي] بانفراد, يوم داخل ويوم خارجا.
جربت أنّ يمكن صوّتت مثل غلو, أو هراء. هكذا [لت'س] حصلت خرسانة. الحقيقة جلّيّة أنّ يتلقّى أنت يتخرّج أكبر لا بعد أيّ دليل ماذا "يوم داخل, يوم خارجا" حقّا يعني. هناك يحدث أن يكون أجزاء كاملة كبيرة من بالغ [أمريكن ليف] أنّ لا أحد [تلك بووت] في بداية خطب. يتضمّن واحدة هذا جزء حالة سأم, روتين, وإحباط دقيقة. ال سيعرف والد و [فولكس] قديمة هنا كلّ أيضا جيّدا ماذا أنا أكون [تلك بووت].
[بي وي وف إكسمبل], [لت'س] قلت هو يوم معدّلة, ويفيق أنت في الصباح, يذهب إلى شغلك صعبة, وأنت تعمل بشدّة لتسعة أو عشرة ساعات, وفي النهاية من اليوم أنت تعبة, وأنت ضغطت خارجا, وكلّ أنت تريد أن يذهب إلى البيت ويتلقّى عشاء جيّدة وربّما انحلّت لزوج الساعات وبعد ذلك ضربت المنصب جريدة مسنّنة باكرا لأنّ أنت يضطرّ أفقت ال [نإكست دي] ويتمّ هو كلّ ثانية. غير أنّ بعد ذلك يتذكّر أنت هناك ما من طعام [أت هوم] -- لم يتلقّى أنت يتلقّى وقت أن يتسوّق هذا أسبوع, بسبب شغلك صعبة -- وهكذا الآن بعد عمل أنت يضطرّ حصلت في سيارتك وقدت إلى المغازة كبرى. هو النهاية من اليوم عمل, والحركة مرور جدّا سيّئ, لذلك يحصل إلى المخزن لقطات طريق طويلة من سوفت هو, وعندما أنت أخيرا تحصل هناك المغازة كبرى جدّا احتشدت, بسبب مسلك هو ال [تيم وف دي] عندما [ألّ ث] أخرى الناس مع أشغال أيضا يحاولون أن يضغط في بعض دكّان بقالة تسوق, والمخزن [هيديووسلي], [فلوورسنتلي] أشعل, ونقع مع [سول-كيلّينغ] [موزك] أو فرقعة متضامنة, وهو جميلة كثير المكان متأخّرة أنت تريد أن يكون, غير أنّ أنت يستطيع لا فقط حصلت داخل وسريعا خارجا: أنت يضطرّ تجوّلت [ألّ وفر] الضخمة, [أفرليت] مخزن يحتشد مماش أن يجد المادّة خام أنت تريد, وأنت يضطرّ ناورت عربتك [جونكي] من خلال كلّ هذا أخرى يتعب, يستعجل الناس مع عربات, و [أف كورس] هناك أيضا الالناس بطيئة قديمة [غلسلّي] وال [سبسي] الناس وال [أدهد] جديات الذي كلّ يسدّ الممشى وأنت يضطرّ جرشت ك أسن ومحاولة أن يكون مهذّبة بما أنّ أنت تسألهم أن يترك أنت جانبا, وأخيرا, أخيرا, يحصل أنت كلّك عشاء إمداد تموين, ماعدا الآن هو [تثرن ووت] هناك ليس بما فيه الكفاية [شكووت لن] مفتوحة [إفن ثوو] هو يكون ال [إند-وف-ث-د-روش], لذلك التحقيق خطّ يكون بشكل لا يصدّق طويلة, أيّ يكون حمقاء و يغضب, غير أنّ أنت يستطيع لا يأخذ حالت ضراوةك خارجا على السيدة مسعورة يعمل السجل.
مهما كان, يحصل أنت أخيرا إلى التحقيق خطّ جبهة, ويدفع لطعامك, وينتظر أن يحصل ك تدقيق أو بطاقة يصدّ بآلة, وبعد ذلك يحصل يقول أن "يتلقّى يوم لطيفة" في صوة أنّ يكون الصوة مطلقة موت, وبعد ذلك أنت يضطرّ أخذت كيس من البلاستيكك بطيئة مهلهلة دكّان بقالة في عربتك من خلال ال يحتشد, وعرة, [ليتّري] موقف حصة, ومحاولة أن يحمّل الحقائب في سيارتك بحيث كلّ شيء لا يسقط من الحقائب ويلفّ حوالي في الشنطة على الطريق إلى البيت, وبعد ذلك أنت يضطرّ قدت [ألّ ث] طريق منزل من خلال بطيئة, ثقيلة, [روش-هوور] [سوف-ينتنسف] حركة مرور, [إتسترا], [إتسترا].
النقطة أنّ دقيقة, يثبّط [كرب] مثل هذا يكون تماما حيث العمل من يختار يأتي [إين.].
لأنّ الحركة مرور تشويشات ويحتشد مماش وطويلة تحقيق خطوط يعطي ي وقت أن يفكّر, وإن أنا لا أجعل قرار واعية حول كيف أن يفكّر وماذا أن يدفع إنتباه إلى, أنا أكون أذهب أن يكون [بيسّ] وهزيلة [إفري تيم] يضطرّ أنا [فوود-شوب], لأنّ ي طبيعيّة [دفولت-ستّينغ] يكون الحقيقة أنّ حالات مثل هذا حقّا جميعا حول ي, حول [هونغرينسّ] ي وتعبي ورغبتي أن فقط حصلت بيتيّ, وهو يكون يذهب أن يبدو, ل [ألّ ث] عالم, مثل كلّ واحد وإلّا يكون صحيحة في طريقي, والذي يكونون كلّ هذا الناس في طريقي? ونظرة في كيف بغيضة أكثر من هم كنت وكيف حمقاء و [كو-ليك] و [دد-د] و [نونهومن] هم يبدوون هنا في التحقيق خطّ, أو في كيف مزعجة وغليظة هو يكون أنّ يتحدّث الناس بصوت عال على خلية يخابر [إين ث ميدّل وف] الخطّ, ونظرة في كيف بعمق ظالمة هذا يكون: أنا قد عملت حقّا بشدّة [ألّ دي] وأنا [سترفد] وتعبة وأنا يستطيع لا حتّى حصلت بيتيّ أن يأكل وانحلّت بسبب كلّ هذا حمقاء [غ-د-] الناس.
أو, [أف كورس], إن أنا أكون في أكثر شكل واعية [سسلّي] من ي [دفولت-ستّينغ], أنا يستطيع أنفقت وقت في ال [إند-وف-ث-دي] حركة مرور تشويش يكون يضجر وأقرف في [ألّ ث] ضخمة, حمقاء, [لن-بلوكينغ] [سوف] و [هومّرس] و [ف-12] شاحنة صغيرة يحرق هم مخرّبة, أنانيّة, [فورت-غلّون] دباب الغاز, وأنا يستطيع سكنت على الحقيقة أنّ الوطنيّة أو لاصق دينيّة وافرة دائما يبدو أن يكون على الكبيرة, عربات أنانيّة أكثر [ديسغستينغلي] يقاد بالقبيحة, أكثر غيرمراع وسائقات عدوانيّة, الذي يكون عادة يتحدّث على خلية هواتف بما أنّ هم يقطعون الناس باتّجاه آخر [إين وردر تو] حصلت فقط عشرون أقدام حمقاء إلى الأمام في حركة مرور تشويش, وأنا يستطيع فكّرت حوالي كيف أطفالنا أطفال [دسبيز] نا ل يبدّد [ألّ ث] مستقبل وقود وعلى الأرجح يلولب فوق المناخ, وكيف ينهب وحمقاء وأقرف نحن كلّ نكون, وكيف هو كلّ فقط يمصّ, وهكذا على [أند س فورث]…
نظرت, إن أنا أختار أن يفكّر هذا طريق, غرامة, حصص من نا أتمّت -- [إإكسسبت ثت] يميل يفكّر هذا طريق أن يكون لذلك يتيح وآليّة هو لا يضطرّ كنت إختبار. يفكّر هذا طريقي طبيعيّة [دفولت-ستّينغ]. هو الآليّة, طريق لاشعوريّة أنّ يختبر أنا المملّة, يثبّط, يحتشد أجزاء من بالغ حياة عندما أنا أشغل على الآليّة, إعتقاد لاشعوريّة أنّ أنا المركز من العالم وأنّ ي فوريّة حاجات وأحاسيس ماذا سوفت حددت العالم أولويات. الشيء أنّ هناك طرق مختلفة بوضوح أن يفكّر حول هذا أنواع الحالات. في هذا حركة مرور, كلّ هذا عربات ب التصق ويبطؤ في طريقي: هو ليس مستحيلة أنّ بعض من هذا الناس في [سوف] يكون في حادثات رهيبة ذاتيّة في الماض والآن يجد يقود هكذا جرحية أنّ يتلقّى [ثربيست] هم كلّ سوى يأمرهم أن يحصل ضخمة, [سوف] ثقيلة لذلك هم يستطيع اطمأنّت بكفاية أن يقود; أو أنّ قدت [هومّر] أنّ فقط يقطعني باتّجاه آخر ربّما يكون بأب الذي طفلة صغيرة يكون آذى أو مريضة في المقعد [نإكست تو] ه, وهو يحاول أن يستعجل إلى المستشفى, وهو في طريق كبيرة, أكثر إستعجال شرعيّة من أنا -- هو واقعيّا أنا الذي قبل الظّهر في طريقه. أو أنا يستطيع اخترت أن يجبربنفسي أن يعتبر الاحتماليّة أنّ كلّ شخص وإلّا في المغازة كبرى تحقيق خطّ يكون صحيحة بما أنّ يثقب ويثبّط بما أنّ أنا أكون, وأنّ بعض من هذا الناس على الأرجح يتلقّى كثير [هردر], أكثر مضجرة أو حيوات مؤلمة من أنا يتمّون, عموما.
لا يفكّر ثانية, رجاء أنّ أنا أعطي أنت إشعار أخلاقية, أو أنّ أنا أقول أنت "افترضت أن" يفكّر هذا طريق, أو أنّ أيّ شخص يتوقّع أنت إلى فقط تلقائيّا يتمّ هو, لأنّ هو يكون يستعصي, هو يأخذ يريد وجهد عقليّة, وإن أنت تكون مثل ي, بعض أيام أنت لن [ب] يمكن أن يتمّ هو, أو أنت صحيحة [فلت-ووت] لن تريد إلى. غير أنّ كثير أيام, إن أنت تكون مدركة بكفاية أن يعطيبنفسي إختبار, أنت يستطيع اخترت أن ينظر بطريقة مختلفة في هذا دهن, [دد-د], [أفر-مد-لدي] الذي فقط صرخ في طفلته صغيرة في التحقيق خطّ -- ربّما ليس هو عادة مثل هذا; ربّما قد كان هو فوق ثلاثة ليال مستقيمة يمسك اليد من زوجه الذي يكون يصبغ من عظمة سرطان, أو ربّما هذا سيدة جدّا ال [لوو-وج] كاتبة في ال [موتور فهيكل] [دبت.]. الذي فقط بالأمس ساعد زوجك حللت [نيغتمريش] مشكلة [رد-تب] من خلال بعض عمل صغيرة من لطف دواوينيّة. [أف كورس], لا شيء من هذا مرجّحة, غير أنّ ليس هو أيضا مستحيلة -- هو فقط يعتمد على ماذا أنت تريد أن يعتبر. إن أنت تكون تلقائيّا يوقن أنّ يعرف أنت ماذا حقيقة يكون والذي وماذا يكون حقّا مهمّة -- إن أنت تريد أن يشغل فوق ك [دفولت-ستّينغ] -- بعد ذلك لن يعتبر أنت, مثل ي, إمكانيات أنّ ليس مبرّرة ومزعجة. سيعرف غير أنّ إن أنت يتلقّى حقّا تعلم كيف أن يفكّر, كيف أن يدفع إنتباه, بعد ذلك أنت أنت تتلقّى أخرى خيارات. هو واقعيّا سيكون ضمن قوتك أن يختبر يحتشد, مرتفعة, بطيئة, [كنسومر-هلّ-تب] حالة بما أنّ ليس فحسب ذو معنى غير أنّ مقدّسة, على نار مع ال نفسه قوة أنّ أشعل النجوم -- شفقة, حالة حبّ, الوحدة [سوب-سورفس] من كلّ أشياء. لا أنّ أنّ مادّة خام صوفيّة بالضّرورة صحّ: الشيء وحيدة أنّ يكون [كبيتل-ت] يصحّح أنّ يحصل أنت أن يقرّر كيف أنت يكون تذهب أن يحاول أن يرى هو. أنت تحصل أن عمدا قرّرت ماذا يتلقّى معنى وماذا يتمّ لا. أنت تحصل أن يقرّر ماذا أن يعبد…
لأنّ هنا يكون [سمثينغ لس] أنّ يكون يصحّح. في الخندقة [د-تو-دي] من بالغ حياة, هناك واقعيّا ما من هذا شيء بما أنّ إلحاد. هناك ما من هذا شيء بما أنّ لا يعبد. كلّ واحد يعبد. الإختبار وحيدة نحن نحصل ماذا أن يعبد. وسبب بارزة ل يختار بعض نوع من إلهة أو [سبيريتثل-تب] شيء أن يعبد -- [ب يت] [ج.ك.]. أو الله, [ب يت] [يهوه] أو [ويكّن] [موثر-غدّسّ] أو الأربعة حقائق نبيلة أو بعض مجموعة غير قابل للتكسير من مبادئ أخلاقية -- أنّ إلى حدّ ما كثير [أنثينغ لس] أنت تعبد سيأكل أنت حيّة. إن أنت تعبد مال وأشياء -- إن هم يكونون حيث أنت تبزل معنى حقيقيّة في حياة -- بعد ذلك سيتلقّى أنت أبدا كافي. أبدا شعرت أنت يتلقّى كافي. هو الحقيقة. عبدت ك خاصّة جسم وسيشعر جمال وإغراء جنسيّة وأنت دائما قبيحة, وعندما وقت وعمر يبدأ يبدي, أنت ستموت مليون موت قبل أن هم أخيرا يزرعون أنت. على واحدة مستوى, يعرف نحن كلّ هذا مادّة خام سابقا -- نسّقت هو يتلقّى يكون كأساطير, أمثال, [كليشس], بروميدات, حكم, حكايات: الهيكل من كلّ قصة عظيمة. The trick is keeping the truth up-front in daily consciousness. Worship power -- you will feel weak and afraid, and you will need ever more power over others to keep the fear at bay. Worship your intellect, being seen as smart -- you will end up feeling stupid, a fraud, always on the verge of being found out. And so on.
Look, the insidious thing about these forms of worship is not that they're evil or sinful; it is that they are unconscious. They are default-settings. They're the kind of worship you just gradually slip into, day after day, getting more and more selective about what you see and how you measure value without ever being fully aware that that's what you're doing. And the world will not discourage you from operating on your default-settings, because the world of men and money and power hums along quite nicely on the fuel of fear and contempt and frustration and craving and the worship of self. Our own present culture has harnessed these forces in ways that have yielded extraordinary wealth and comfort and personal freedom. The freedom to be lords of our own tiny skull-sized kingdoms, alone at the center of all creation. This kind of freedom has much to recommend it. But of course there are all different kinds of freedom, and the kind that is most precious you will not hear much talked about in the great outside world of winning and achieving and displaying. The really important kind of freedom involves attention, and awareness, and discipline, and effort, and being able truly to care about other people and to sacrifice for them, over and over, in myriad petty little unsexy ways, every day. That is real freedom. The alternative is unconsciousness, the default-setting, the "rat race" -- the constant gnawing sense of having had and lost some infinite thing.
I know that this stuff probably doesn't sound fun and breezy or grandly inspirational. What it is, so far as I can see, is the truth with a whole lot of rhetorical bullshit pared away. Obviously, you can think of it whatever you wish. But please don't dismiss it as some finger-wagging Dr. Laura sermon. None of this is about morality, or religion, or dogma, or big fancy questions of life after death. The capital-T Truth is about life before death. It is about making it to 30, or maybe 50, without wanting to shoot yourself in the head. It is about simple awareness -- awareness of what is so real and essential, so hidden in plain sight all around us, that we have to keep reminding ourselves, over and over: "This is water, this is water."
It is unimaginably hard to do this, to stay conscious and alive, day in and day out.
|
|
| August 17, 2009 | 11:40 PM |
|
Latest Posts
Monthly Archive
Change Language
Tags Archive
awareness davidfosterwallace happiness inspiration
Filter By Type
Friends
1563 views
|
 |